En vanlig promenad
Idag tänkte jag berätta hur en vanlig promenad kan se ut.
Nu har jag ju sån tur att ingen av mina hundar direkt behöver en massa motion, såsom cykling eller långa springturer. De hänger med på sånt, men det är inget som vi måste lägga tid på. En vanlig strospromenad i skogen eller ner på stan räcker bra som motion. Och då kan man ju lägga krutet på annat.
Idag hade jag bara Ying och Tigger med mig, litet lyxigt så där. Och då kunde jag ha båda två lösa trots att vi gick i elljusspåret. På Ying hade jag visserligen en lång lång lina, men den fick bara hänga och släpa - en säkerhetsanordning. Men jag gör samma sorts promenader även när alla fyra är med, även om de då får gå i koppel - utom Tiger...
En liten uppmjukningsövning är förstås att klättra. Första bästa sten, bara - gärna litet kravlig att komma upp på.
Att samsas båda två - eller alla fyra ! - på samma sten kan vara en extra övning.
Sen hittade vi en bänk att klättra på. Eftersom jag fick upprepa - Klättra! flera gånger innan Ying ansåg sig få plats trodde Tigger att jag menade "mera klättra" och lyckades faktiskt hoppa upp och stå med alla fyra tassarna i rad på ryggstödet!
I stället fick de en och en ställa sig med tassarna mot ryggstödet och se fåniga ut.
Sen vandrar vi vidare en stund, ett tag får de kommando "nära" och då ska de gå intill mig och ha koll på om jag stannar eller ändrar fart, fast de behöver inte gå fot. En hel del joggare och promenerare mötte vi - då ska hundarna komma till mig, Tiger lägger sig och Ying sitter. Sen blir det godis! Det behövs inte så värst många möten innan det går av sig självt.
Sen går vi till en glänta där jag gömmer lilla RonnyRåttan som jag har tagit med. Först får de sitta och vänta medan jag traskar runt och gömmer.
Tigg letade som vanligt klockrent, trots att jag är litet lurig när jag gömmer åt honom. Ying blandade nog ihop sök och leta, jag fick följa honom en bit ut i rutan. Men sen blev han jätteglad och till och med morr-kampade med råttan. Och så fick han pejfnatt och for som ett troll, med svansen i en båge nedåt!!
Så fortsätter vi att gå. Jag tränar visselsignaler med Tigg också, såna kan inte Ying, annat än "kom genast". Tiger har lärt sig sitt, ligg och kom och det vi gör nu är att få signalerna bergsäkra även på avstånd. Ligg och kom går bra, sitt är svårare.
Så är det dags för litet mer klättring.
Kommendering sitt-ligg-stå några varv i olika ordning körde vi på den stenen. Gissa vem som inte har några problem alls och vilken som har en del problem! (Ying säger: -DU har problem, dumma matte! Gnorf.)
Och så hittade vi en bänk där matte kunde vila sina trötta ben (nåja) - egentligen var det passivitetsträning. De här hundarna har mycket lättare att koppla av och ta det lugnt mitt på stora torget eller på utställning än i skogen - de vet så väl att är man på såna där publika ställen är det mycket vänta, bara att spänna av. Men i skogen där är det raj-raj för det mesta - varför stannar vi här?! Nyttig träning - och tröttande!
Så parkerade jag fyrfotingarna alldeles ensamma nedanför en backe och körde en inkallning, efter viss väntan. Det tycker i synnerhet Ying är svårt - han tjyvstartade en gång så vi fick börja om.
För att jäklas litet extra kastade jag Tigg älskade pipboll nerför backen några gånger - himla kul! sa Tigern. Ying satt och flåsade bredvid mig och tyckte brorsan var barnslig (han är också två veckor yngre än Ying).
Dags för klättring från sten till stubbe (över en veritabel KANJON, sa Tigern) - ganska svårt. Och sen sitta på den lilla lilla stubben - svårt särskilt för Ying.
Sen en verklig UTMANING för Ying:
Inte ergonomiskt på nån fläck, hävdade Ying, men OK då, harusagtdeså!
Och det är egentligen det som är meningen med alla våra små vardagsövningar: att de ska göra som jag säger! Men det är inte nåt ledarskapsevangelium jag kommer med här, utan det handlar om TILLIT. De vet att jag inte begär nåt hemskt av dem och de vet att de får betalt - på nåt sätt. Och den tilliten kan göra en väldig skillnad ibland, som vid veterinärbesök eller så. Och dessutom blir ju hundarna så oerhört mycket mer lätta att ha med sig om de är vana att lyssna på matte och göra som hon säger. Ungefär.
Slutligen litet ligg - stanna kvar medan matte lindar ihop långlinan.
Litet fundersamma är de - Ying för att det går folk förbi på stigen, Tigger för att Ying är det.
Men sen gick vi hem och det var två nöjda och mycket trötta hundar som åt sin alldeles för sena frukost och sen slocknade några timmar.
Så ni ser - hundaktivering behöver INTE innebära införskaffande av leksaker eller några stora aggremanger med spårläggning och det hela. En boll och en ficka full med godis, samt ett glatt humör och rätt mycket lekfullhet är allt som behövs.
Lycka till!
Nu har jag ju sån tur att ingen av mina hundar direkt behöver en massa motion, såsom cykling eller långa springturer. De hänger med på sånt, men det är inget som vi måste lägga tid på. En vanlig strospromenad i skogen eller ner på stan räcker bra som motion. Och då kan man ju lägga krutet på annat.
Idag hade jag bara Ying och Tigger med mig, litet lyxigt så där. Och då kunde jag ha båda två lösa trots att vi gick i elljusspåret. På Ying hade jag visserligen en lång lång lina, men den fick bara hänga och släpa - en säkerhetsanordning. Men jag gör samma sorts promenader även när alla fyra är med, även om de då får gå i koppel - utom Tiger...
En liten uppmjukningsövning är förstås att klättra. Första bästa sten, bara - gärna litet kravlig att komma upp på.
Att samsas båda två - eller alla fyra ! - på samma sten kan vara en extra övning.
Sen hittade vi en bänk att klättra på. Eftersom jag fick upprepa - Klättra! flera gånger innan Ying ansåg sig få plats trodde Tigger att jag menade "mera klättra" och lyckades faktiskt hoppa upp och stå med alla fyra tassarna i rad på ryggstödet!
I stället fick de en och en ställa sig med tassarna mot ryggstödet och se fåniga ut.
Sen vandrar vi vidare en stund, ett tag får de kommando "nära" och då ska de gå intill mig och ha koll på om jag stannar eller ändrar fart, fast de behöver inte gå fot. En hel del joggare och promenerare mötte vi - då ska hundarna komma till mig, Tiger lägger sig och Ying sitter. Sen blir det godis! Det behövs inte så värst många möten innan det går av sig självt.
Sen går vi till en glänta där jag gömmer lilla RonnyRåttan som jag har tagit med. Först får de sitta och vänta medan jag traskar runt och gömmer.
Tigg letade som vanligt klockrent, trots att jag är litet lurig när jag gömmer åt honom. Ying blandade nog ihop sök och leta, jag fick följa honom en bit ut i rutan. Men sen blev han jätteglad och till och med morr-kampade med råttan. Och så fick han pejfnatt och for som ett troll, med svansen i en båge nedåt!!
Så fortsätter vi att gå. Jag tränar visselsignaler med Tigg också, såna kan inte Ying, annat än "kom genast". Tiger har lärt sig sitt, ligg och kom och det vi gör nu är att få signalerna bergsäkra även på avstånd. Ligg och kom går bra, sitt är svårare.
Så är det dags för litet mer klättring.
Kommendering sitt-ligg-stå några varv i olika ordning körde vi på den stenen. Gissa vem som inte har några problem alls och vilken som har en del problem! (Ying säger: -DU har problem, dumma matte! Gnorf.)
Och så hittade vi en bänk där matte kunde vila sina trötta ben (nåja) - egentligen var det passivitetsträning. De här hundarna har mycket lättare att koppla av och ta det lugnt mitt på stora torget eller på utställning än i skogen - de vet så väl att är man på såna där publika ställen är det mycket vänta, bara att spänna av. Men i skogen där är det raj-raj för det mesta - varför stannar vi här?! Nyttig träning - och tröttande!
Så parkerade jag fyrfotingarna alldeles ensamma nedanför en backe och körde en inkallning, efter viss väntan. Det tycker i synnerhet Ying är svårt - han tjyvstartade en gång så vi fick börja om.
För att jäklas litet extra kastade jag Tigg älskade pipboll nerför backen några gånger - himla kul! sa Tigern. Ying satt och flåsade bredvid mig och tyckte brorsan var barnslig (han är också två veckor yngre än Ying).
Dags för klättring från sten till stubbe (över en veritabel KANJON, sa Tigern) - ganska svårt. Och sen sitta på den lilla lilla stubben - svårt särskilt för Ying.
Sen en verklig UTMANING för Ying:
Inte ergonomiskt på nån fläck, hävdade Ying, men OK då, harusagtdeså!
Och det är egentligen det som är meningen med alla våra små vardagsövningar: att de ska göra som jag säger! Men det är inte nåt ledarskapsevangelium jag kommer med här, utan det handlar om TILLIT. De vet att jag inte begär nåt hemskt av dem och de vet att de får betalt - på nåt sätt. Och den tilliten kan göra en väldig skillnad ibland, som vid veterinärbesök eller så. Och dessutom blir ju hundarna så oerhört mycket mer lätta att ha med sig om de är vana att lyssna på matte och göra som hon säger. Ungefär.
Slutligen litet ligg - stanna kvar medan matte lindar ihop långlinan.
Litet fundersamma är de - Ying för att det går folk förbi på stigen, Tigger för att Ying är det.
Men sen gick vi hem och det var två nöjda och mycket trötta hundar som åt sin alldeles för sena frukost och sen slocknade några timmar.
Så ni ser - hundaktivering behöver INTE innebära införskaffande av leksaker eller några stora aggremanger med spårläggning och det hela. En boll och en ficka full med godis, samt ett glatt humör och rätt mycket lekfullhet är allt som behövs.
Lycka till!