Varför får de inte hälsa?!
När jag tar mina promenader med gang-o'-four så händer det allt som oftast att någon kommer fram och vill hälsa. Är det "bara" en människa så går det oftast för sig, bara jag får lugna kreaturen först - jag vill inte att de ska tro att de bara kan skutta fram och hälsa på vem som helst utan att fråga om lov först. Lär de sig det så börjar de snart att ta egna initiativ i den vägen och så får matte på skallen av den hundhatande delen av allmänheten.
Men så har vi de här gynnarna som kommer med ett eget ludd i snöre, gärna flexisnöre, och säger att lilla Pluto, han är då så snäll så snäll och hundar MÅSTE få hälsa. Eller lilla Karo som är bara tre månader och absolut måste få lära sig att hälsa på andra hundar. Underförstått: får inte lille Karo hälsa på mina bastarder så är det MITT fel om lille Karo växer upp till ett hundhatande monster.
Men, men, mine käre vänner: det är av min GODHET som inte era jurr får skutta fram och hälsa på mina jurr.
Mest i alla fall.
Det är ju så att Ying, Jazz, Peppar och Tiger må vara villiga att äta upp varandra när de är för sig själva, men kommer det en utomstående hund, då är de en FLOCK! För att inte säga ett GÄNG, eller en MOBB.
Ying är snäll, Jazz är fånig, Tiger bryr sig inte så mycket och Peppar är förvirrad. Om det vill sig illa kan det gå så här: Ying vill hälsa på sitt konstiga sätt, Peppar tror att Ying säger "nu klipper vi den!", Jazz bits gärna om nån annan gör det och Tigg - tja, han är ju grävlingsdräpare.
I BÄSTA fall slutar det med att Pepp och Tigg börjar slåss.
I SÄMSTA fall slutar det med att lilla luddet Pluto blir till köttfärs.
Och tro inte att några valplicenser gäller i det här fallet - det kan bli lika mycket kortslutning för det. Kanske inte den erfarenhet man vill att lille Karo ska få av andra hundar...
Sen är det ju så här också: gå själv med en knippe om fyra unga hanhundar och känn efter. Det gäller att ha pondus, och veta vad man vill. Jag KAN inte låta de få hälsa på alla och envar, varken hundar eller människor, för det stör vårt "flow".
Så var det med den saken.
De är inga monster, mina hundar, men de är några stycken, de utgör en sammanhållen flock och det är jag som bestämmer.
Tack för det.
Men så har vi de här gynnarna som kommer med ett eget ludd i snöre, gärna flexisnöre, och säger att lilla Pluto, han är då så snäll så snäll och hundar MÅSTE få hälsa. Eller lilla Karo som är bara tre månader och absolut måste få lära sig att hälsa på andra hundar. Underförstått: får inte lille Karo hälsa på mina bastarder så är det MITT fel om lille Karo växer upp till ett hundhatande monster.
Men, men, mine käre vänner: det är av min GODHET som inte era jurr får skutta fram och hälsa på mina jurr.
Mest i alla fall.
Det är ju så att Ying, Jazz, Peppar och Tiger må vara villiga att äta upp varandra när de är för sig själva, men kommer det en utomstående hund, då är de en FLOCK! För att inte säga ett GÄNG, eller en MOBB.
Ying är snäll, Jazz är fånig, Tiger bryr sig inte så mycket och Peppar är förvirrad. Om det vill sig illa kan det gå så här: Ying vill hälsa på sitt konstiga sätt, Peppar tror att Ying säger "nu klipper vi den!", Jazz bits gärna om nån annan gör det och Tigg - tja, han är ju grävlingsdräpare.
I BÄSTA fall slutar det med att Pepp och Tigg börjar slåss.
I SÄMSTA fall slutar det med att lilla luddet Pluto blir till köttfärs.
Och tro inte att några valplicenser gäller i det här fallet - det kan bli lika mycket kortslutning för det. Kanske inte den erfarenhet man vill att lille Karo ska få av andra hundar...
Sen är det ju så här också: gå själv med en knippe om fyra unga hanhundar och känn efter. Det gäller att ha pondus, och veta vad man vill. Jag KAN inte låta de få hälsa på alla och envar, varken hundar eller människor, för det stör vårt "flow".
Så var det med den saken.
De är inga monster, mina hundar, men de är några stycken, de utgör en sammanhållen flock och det är jag som bestämmer.
Tack för det.