Lördag
I morse var vi i vanlig ordning småtrötta, men solen sken och jag tog mig i kragen och gossarna i hampan och tänkte ge mig ut.
Så blev det emellertid inte riktigt, inte genast, för Jazz sprang in i en skida på väg nerför trappan (ovanliga trappen för den vanliga kom vi inte åt för äldsta barnet målade), blev arg och for på första bästa. Så att Tigg och Pepp nästan gick i taket av exaltation och - nåväl, Tiger fick stanna hemma och tycka synd om sig. Di övrige tre fick en lång trevlig promenad med en arg matte. -Nu håller ni er i skinnet, fräste jag, och de insåg faktiskt att jag menade allvar.
Peppar fick springa ganska mycket lös, han är en ängel den hunden. När han inte är en liten svart satan, förstås.
På eftermiddagen fick Tigg följa med och hämta minsta barnet efter träningen. Alltså i god tid så vi hann med ett träningspass.
Jag började lära in visselsignal för "sitt" och tjo! vad det gick galant! Sen litet skall, apport och framför allt framförgående (haha). Jag har börjat om från början med detta och det går riktigt bra. Kriterierna nu är att han ska söka sig in framför mig och sen gå ut. Tidigare fick han gå ut i koppellängd rakt ut från fotpositionen, men nu ska han alltså tvära in och komma precis framför mig först, fast förstås utan att göra krokben för mig! I alla fall går det bra, tycker jag.
Och så slogs jag av hur himla skojigt det är att träna hund! Bara träna saker vad-som-helst. Om man har en glad hund förstås.
Så blev det emellertid inte riktigt, inte genast, för Jazz sprang in i en skida på väg nerför trappan (ovanliga trappen för den vanliga kom vi inte åt för äldsta barnet målade), blev arg och for på första bästa. Så att Tigg och Pepp nästan gick i taket av exaltation och - nåväl, Tiger fick stanna hemma och tycka synd om sig. Di övrige tre fick en lång trevlig promenad med en arg matte. -Nu håller ni er i skinnet, fräste jag, och de insåg faktiskt att jag menade allvar.
Peppar fick springa ganska mycket lös, han är en ängel den hunden. När han inte är en liten svart satan, förstås.
På eftermiddagen fick Tigg följa med och hämta minsta barnet efter träningen. Alltså i god tid så vi hann med ett träningspass.
Jag började lära in visselsignal för "sitt" och tjo! vad det gick galant! Sen litet skall, apport och framför allt framförgående (haha). Jag har börjat om från början med detta och det går riktigt bra. Kriterierna nu är att han ska söka sig in framför mig och sen gå ut. Tidigare fick han gå ut i koppellängd rakt ut från fotpositionen, men nu ska han alltså tvära in och komma precis framför mig först, fast förstås utan att göra krokben för mig! I alla fall går det bra, tycker jag.
Och så slogs jag av hur himla skojigt det är att träna hund! Bara träna saker vad-som-helst. Om man har en glad hund förstås.