Reslust
I morse blåste det så taket höll på att flyga av. Lilla Ying fick vackert stanna hemma men terrierpojkarna och jag stack till skogs redan kl. 8.
Jag känner mig som en skurk när Ying inte får följa med - hur förklarar man för en pej att det är för att inte hans ögon ska råka ännu värre för?
Som sagt - det blåste! Men det var friskt och fuktigt och alldeles, alldeles --- underbart! Och i vanlig ordning så här års går jag och grunnar över alla som envisas med att åka utomlands. Nu!
Min reslust ser ut så här (om nån vill giva mig en slant):
Paris sent i oktober/november. Fortfarande skönt att sitta på trottoarserveringar med värme ovanför. Fortfarande gröna träd. Seine rätt sömnig. Lagom mycket turister, lagom mycket Parisare, lagom fullt på metron. Paris-lukt!
Sankt Petersburg när som helst, men tänk februari! När shapka faktiskt är en nödvändighet och Neva skriker efter Rasputin - igen. Man kan slinka in på ett kafé off-off-nevski, och beställa varma bakverk som man inte vet vad de är för SÅ bra är inte ryskan. Strosa i bokhandlar. Äta guckig sallad och höra ryska över över överallt.
London i april. Har man tur kommer en värmebölja och alla citymänniskor hyr stolar i parken på lunchen och blir illröda i sina ansikten. Nästa dag är de tillbaka, lika vita, obrända. Ett mysterium.
Men så här års - nä tack, jag stannar hellre HÄR, i sommarkylan. För det är Så Vackert!
Jag känner mig som en skurk när Ying inte får följa med - hur förklarar man för en pej att det är för att inte hans ögon ska råka ännu värre för?
Som sagt - det blåste! Men det var friskt och fuktigt och alldeles, alldeles --- underbart! Och i vanlig ordning så här års går jag och grunnar över alla som envisas med att åka utomlands. Nu!
Min reslust ser ut så här (om nån vill giva mig en slant):
Paris sent i oktober/november. Fortfarande skönt att sitta på trottoarserveringar med värme ovanför. Fortfarande gröna träd. Seine rätt sömnig. Lagom mycket turister, lagom mycket Parisare, lagom fullt på metron. Paris-lukt!
Sankt Petersburg när som helst, men tänk februari! När shapka faktiskt är en nödvändighet och Neva skriker efter Rasputin - igen. Man kan slinka in på ett kafé off-off-nevski, och beställa varma bakverk som man inte vet vad de är för SÅ bra är inte ryskan. Strosa i bokhandlar. Äta guckig sallad och höra ryska över över överallt.
London i april. Har man tur kommer en värmebölja och alla citymänniskor hyr stolar i parken på lunchen och blir illröda i sina ansikten. Nästa dag är de tillbaka, lika vita, obrända. Ett mysterium.
Men så här års - nä tack, jag stannar hellre HÄR, i sommarkylan. För det är Så Vackert!