Pelleskop-livet

Det var länge sen jag tog en promenad med alla fyra pälsängrarna på en gång, men i eftermiddags var det dags.
När jag äntligen hade fått halsband och koppel på alla var jag färdig för sängen, eller närapå graven, det ska erkännas. Men sen ryckte jag upp mig.
En av mina favoritpromenader blev saboterad för ett par år sedan i samband med motorvägsombyggnad. Nu är det äntligen gångväg där igen! Inte lika fin, men man kan i alla fall gå runt igen - jag spar på trevliga, lagom långa promenadvägar som inte innebär fram-och-tillbaka utan möjlighet att gå runt. Alltså rundgångar.
När vi väl kom utanför grinden betedde sig dessutom mickaboerna så fint så, ingen drog och ingen larvade sig. Kanske beroende på att vi nästan fick värmeslag, alla fem. Strunt samma varför, huvudsaken är att det blev en trevlig promenad.
Gräset i vägrenarna är alldeles gulrött nu, Ying-färg. Gulmåran doftar smultron och i en åker stack det upp fullt med blåklint bland axen.
"Så vill jag minnas den mättade sommarn..."
Om man ändå kunde spara litet på burk att ha i nödfall, om det skulle bli en vinter till som den vi just har överlevt!