Pelleskop-livet

Ond bråd död

Publicerad 2010-07-26 23:55:59 i Allmänt

Deckare tycker jag om, både på papper och på TV.
Särskilt mycket förstås de engelska, helst i långfilmsformat. Hög mysfaktor, fast blodet skvätter långt uppåt väggarna.
I brist på brittiska dödsfall går det an med amerikanska också. CSI, till exempel, eller Criminal Minds. Litet fnissvarning på viss utrustning och på personaltätheten, men vadå - det är ju ändå ingen dokumentär!
Hur som helst - gruvliga hädangångar förgyller tillvaron tycker jag, men jag har ett förbehåll: det får inte vara synd om nåt djur!!
Ikväll såg jag CSI New York och där hade den usla mördaren inte nöjt sig med att avdagataga hustruns älskare utan även, av bara farten, dennes hund. FYYY, säger jag bara, fyyyy dumma gubbe!
Det är också illa om nån stackars hund blir liksom "över" för att dess ägare
a) hamnar bakom lås och bom eller
b) har vurte drepen.
Alltså: fram med dolkar och puffror* men ta det varligt med våra fyrbenta vänner!!


* en iakttagelse: ofta, alltför ofta, översätts olika uttryck för skjutvapen (t.ex. "piece") med PUFFRA. Varje gång fröjdas jag i mitt inre och trallar hela dan, sen. Jag bara hoppas att di svenske helyllebusarne verkligen refererar till sina resp. handeldvapen som puffror. Måtte det vara sant! Ett annat trevligt ord som återfinns i textremsorna är "snubbe". Mycket käckt. Men det säger jag bara, kommer det nån snubbe hit och viftar med puffran då blir jag onåbar av rena skrattparoxysmerna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela