Möjlighet till bad
Tigers nya catch phrase är "finns det badmöjlighet?". Den använder han jämt, alldeles oavsett vad som ska ske. Endast när han följer med mig in i duschen kniper han igen sin trut - SÅNA bad vill han inte vara med om.
Häromkvällen tog vi med Jazz till stranden också, enär jag ville testa min senaste snilleblixt - flytväst!
Jag har nämligen tidigare konstaterat att Jazz simmar utmärkt väl, om jag står intill och håller en hand under magen. Tar jag bort den så får han panik och börjar veva med armar och ben, o.m.s.s. Alltså borde en flytväst kunna göra att han känner sig tryggare och därmed simmar bättre, tänkte jag.
Och precis så var det! Först fick minsta barnet släpa ut honom i plurret genom idogt dragande i kopplet. -Hjälp, hjälp! tyckte Jazz och började bete sig. Men sen stod barnet bara stilla och så fick han försöka ta sig in till stranden bäst han kunde = simma på stället, eftersom kopplet tog emot och han inte bottnade. Och då lugnade han sig och simmade så fint!
Här har han inte riktigt fattat grejen än, men snart så!
Sen släppte hon kopplet och lät honom simma iland.
Hurra, jag överlevde!
Tigern däremot blir numera helt vild redan när vi ska parkera vid badet - han skriker och trummar med tassarna i buren och är galen i största allmänhet. Sen drar han som en weightpull-hund hela vägen ner till stranden och när jag kopplar loss honom kastar han sig i!
En släkting sa härförleden: -Hur KAN du ha så vackra barn?! vilket egentligen inte var så väldigt artigt sagt... Men man får ju hålla med - de är det finaste vi har!
Sen fick Tigern kombinera sina två favoritsysslor (förutom ren glufsning): bad och budföring! Det var toppen, fast han kunde inte precis hålla fotpositionen hos mottagaren så länge - det är svårt att trampa vatten med de små benen!
Huvudsaken är att man får pitalt!
Och har man sett på tusan - Jazz simmade frivilligt ut till barnet! Flera gånger!!
Vilka galenskaper, tycker Tiger.
Sen lyfte jag (obs! mycket försiktigt!) i Jazz från bryggan och lät honom ta sig i land för egen maskin - runt 20 meter. Och det klarade han finfint, lugnt och säkert och ingen hysteri!
Kanalsimmaren kommer i land. Gissa om han var mallig sen! Flera varv pinscherfnatt och rulla i sanden och den sortens. Men sen gick han i och simmade till barnet igen så han blev inte avskräckt.
Men dagen efter hade vi en ganska muskelstel liten pinne i huset...
Häromkvällen tog vi med Jazz till stranden också, enär jag ville testa min senaste snilleblixt - flytväst!
Jag har nämligen tidigare konstaterat att Jazz simmar utmärkt väl, om jag står intill och håller en hand under magen. Tar jag bort den så får han panik och börjar veva med armar och ben, o.m.s.s. Alltså borde en flytväst kunna göra att han känner sig tryggare och därmed simmar bättre, tänkte jag.
Och precis så var det! Först fick minsta barnet släpa ut honom i plurret genom idogt dragande i kopplet. -Hjälp, hjälp! tyckte Jazz och började bete sig. Men sen stod barnet bara stilla och så fick han försöka ta sig in till stranden bäst han kunde = simma på stället, eftersom kopplet tog emot och han inte bottnade. Och då lugnade han sig och simmade så fint!
Här har han inte riktigt fattat grejen än, men snart så!
Sen släppte hon kopplet och lät honom simma iland.
Hurra, jag överlevde!
Tigern däremot blir numera helt vild redan när vi ska parkera vid badet - han skriker och trummar med tassarna i buren och är galen i största allmänhet. Sen drar han som en weightpull-hund hela vägen ner till stranden och när jag kopplar loss honom kastar han sig i!
En släkting sa härförleden: -Hur KAN du ha så vackra barn?! vilket egentligen inte var så väldigt artigt sagt... Men man får ju hålla med - de är det finaste vi har!
Sen fick Tigern kombinera sina två favoritsysslor (förutom ren glufsning): bad och budföring! Det var toppen, fast han kunde inte precis hålla fotpositionen hos mottagaren så länge - det är svårt att trampa vatten med de små benen!
Huvudsaken är att man får pitalt!
Och har man sett på tusan - Jazz simmade frivilligt ut till barnet! Flera gånger!!
Vilka galenskaper, tycker Tiger.
Sen lyfte jag (obs! mycket försiktigt!) i Jazz från bryggan och lät honom ta sig i land för egen maskin - runt 20 meter. Och det klarade han finfint, lugnt och säkert och ingen hysteri!
Kanalsimmaren kommer i land. Gissa om han var mallig sen! Flera varv pinscherfnatt och rulla i sanden och den sortens. Men sen gick han i och simmade till barnet igen så han blev inte avskräckt.
Men dagen efter hade vi en ganska muskelstel liten pinne i huset...