En gammaldags gentleman
Idag tog jag en sväng till ÖoB (=världens konstigaste förkortning!) för inköp av en säck fågelmat. Med säcken i famnen traskade jag ut mot bilen - och säcken gled så sakteliga nedåt, ur mitt stadiga grepp. Jag gjorde en liten "knix" för att liksom kasta säcken uppåt i min famn igen - och stöp som en fura!
Där låg jag sprattlandes på mage, ovanpå den nedra säcken, när en uråldrig herre nalkades. -Jag ska hjälpa dig med den där, jag, sa han bekyttat. Kvickt som en vessla var jag på fötter igen, famnade säcken och lyckades få upp den.
-Tack, men det går bra! lyckades jag stånka fram under min börda.
För ärligt talat: farbrorn såg ut att väga betydligt mindre än min fågelmat och verkade rätt skör, om man så säger. Men tack ändå, fint att det finns såna fina gamla herrar kvar. Som vill bistå en dam i nöd.
I alla fall lyckades jag baxa in min börda i bilen och DÅ läste jag på säcken: 25 kg. TJUGOFEM KILO! Jag trodde att det kanske var 15!
Undra på att det var besvärligt.
Där låg jag sprattlandes på mage, ovanpå den nedra säcken, när en uråldrig herre nalkades. -Jag ska hjälpa dig med den där, jag, sa han bekyttat. Kvickt som en vessla var jag på fötter igen, famnade säcken och lyckades få upp den.
-Tack, men det går bra! lyckades jag stånka fram under min börda.
För ärligt talat: farbrorn såg ut att väga betydligt mindre än min fågelmat och verkade rätt skör, om man så säger. Men tack ändå, fint att det finns såna fina gamla herrar kvar. Som vill bistå en dam i nöd.
I alla fall lyckades jag baxa in min börda i bilen och DÅ läste jag på säcken: 25 kg. TJUGOFEM KILO! Jag trodde att det kanske var 15!
Undra på att det var besvärligt.