Utställningsrapport - sent omsider
Alltså - först hittade jag ingen sladd att sätta mellan kamera och dator, sen tänkte jag flytta kortet till en annan kamera, vars sladd jag hittade - men den kameran var urladdad och LADDAREN till just den hittade jag inte, och inte hittade den separata kortläsaren heller och fotoskrivarens drivrutiner måste uppdateras och då blev jag så trött...
Sen till slut så hittade jag kortläsaren och då visade det sig att 98% av bilderna från utställningen i lördags till större delen bestod av min r*mpa - man tycker att fotografen kunde byta perspektiv ibland...
Men nu biter jag ändå i det sura äpplet så här kommer berättelsen om:
Vår dag på utställningen
Mattes brallor som hon noga hade framletat och utprovat kvällen innan (duktig matte!) bestämde sig plötsligt för att larva med blixtlåset - det gick varken upp eller ner. Fast om man tog i med en tång så gick det til slut - tången med på utställningen!
Sen gick hussen ut till bilen och kom raskt tillbaka med runda ögon och blekt ansikte: -Ying haltar! Japp, det gjorde han - rena blockhältan. Visade sig emellertid komma sig därav att en rostagg hade satt sig mellan hans trampdynor. Inga bestående men, Gott sei Dank.
Fraktade vi oss till venyn, hittade inte ringen, visade sig: ny ring, ny tid. Vi var där tre timmar för tidigt, jabba! En miggiljon schnauzrar före oss, alla identiska. INTE roligt. Sen 20 bulldoggar, roligare.
Lotta o Ancho tillstötte, med andan i halsen (Lotta) och det misstänksamma sinnet påslaget (Ancho).
Litet shopping, just liiitet, för en gångs skull. Pank. Blev litet torrfoder att ha som fickgodis samt ett par snörbollar till Pepito.
Ja, sen var det dags då. Två öppenklasshannar. Ying tyckte det var halt och tassade rätt friskt, men inte så pjåkigt ändå. Kunde emellertid inte stå snyggt alls, ville pussa sin moder, ev. göra fot och sitt och sånt. Var dock snäll och vänlig mot domaren.
Det var inga problem för domaren att få klämma både här och där samt bläddra i munnen. Och sen skrevs det och skrevs och vi visste inte riktigt vad vi skulle tro. Men så här tyckte hon:
Bra prop., välkroppad hane. Mycket vackert huvud och uttryck med bra skalle och nosparti, bra bett, vacker hals och stram rygg. Bra bröstkorg, bra bakställ. Rör sig med bra steglängd.
Och titta vad vi fick!
Ett CERT är det som sekreteraren viftar med och som Ying och jag tittar så hänfört på! Hurra!
Jag bjuder på denna bild av min akter - om ni i stället fokuserar på HUNDEN ska ni se att man nästan kan få det intrycket att han är medveten om sin matte. Han ser närapå litet rar ut, skulle jag vilja säga!
Sen var det die kleine Anchos tur, och hon var inte riktigt på humör den där dan. Inte domaren heller, inte på Ancho-humör för det blev en liten larvig tvåa, bara!
Hon är söt ändå, men vilka olika typer hon och Ying utgör!
Nåja, som unghundstiken var väl rynkig och därmed bara fick etta med HP blev det just ingen spänning kvar utan Yingis Pingis gick och blev BIR. Va! Nu är det väl i och för sig bra mycket lättare att bli BIR bland peier än bland t.ex. staffar, men det hade ju inte behövt bli nån alls. Det blev således ingen BIM den här dagen, eftersom ungtiken inte fick CK. -Och lika glad var jag ändå, tralala, sjöng Ying.
Nu avrundar vi reportaget med en bild som man sällan ser: HUSSE vallar en HUND! På OFFENTLIG PLATS! Glöm inte att det vär här ni såg det!
För hussen finns det bara en hundsport värd namnet: utställning! Och det ska vara en med stora rosetter...
Sen till slut så hittade jag kortläsaren och då visade det sig att 98% av bilderna från utställningen i lördags till större delen bestod av min r*mpa - man tycker att fotografen kunde byta perspektiv ibland...
Men nu biter jag ändå i det sura äpplet så här kommer berättelsen om:
Vår dag på utställningen
Mattes brallor som hon noga hade framletat och utprovat kvällen innan (duktig matte!) bestämde sig plötsligt för att larva med blixtlåset - det gick varken upp eller ner. Fast om man tog i med en tång så gick det til slut - tången med på utställningen!
Sen gick hussen ut till bilen och kom raskt tillbaka med runda ögon och blekt ansikte: -Ying haltar! Japp, det gjorde han - rena blockhältan. Visade sig emellertid komma sig därav att en rostagg hade satt sig mellan hans trampdynor. Inga bestående men, Gott sei Dank.
Fraktade vi oss till venyn, hittade inte ringen, visade sig: ny ring, ny tid. Vi var där tre timmar för tidigt, jabba! En miggiljon schnauzrar före oss, alla identiska. INTE roligt. Sen 20 bulldoggar, roligare.
Lotta o Ancho tillstötte, med andan i halsen (Lotta) och det misstänksamma sinnet påslaget (Ancho).
Litet shopping, just liiitet, för en gångs skull. Pank. Blev litet torrfoder att ha som fickgodis samt ett par snörbollar till Pepito.
Ja, sen var det dags då. Två öppenklasshannar. Ying tyckte det var halt och tassade rätt friskt, men inte så pjåkigt ändå. Kunde emellertid inte stå snyggt alls, ville pussa sin moder, ev. göra fot och sitt och sånt. Var dock snäll och vänlig mot domaren.
Det var inga problem för domaren att få klämma både här och där samt bläddra i munnen. Och sen skrevs det och skrevs och vi visste inte riktigt vad vi skulle tro. Men så här tyckte hon:
Bra prop., välkroppad hane. Mycket vackert huvud och uttryck med bra skalle och nosparti, bra bett, vacker hals och stram rygg. Bra bröstkorg, bra bakställ. Rör sig med bra steglängd.
Och titta vad vi fick!
Ett CERT är det som sekreteraren viftar med och som Ying och jag tittar så hänfört på! Hurra!
Jag bjuder på denna bild av min akter - om ni i stället fokuserar på HUNDEN ska ni se att man nästan kan få det intrycket att han är medveten om sin matte. Han ser närapå litet rar ut, skulle jag vilja säga!
Sen var det die kleine Anchos tur, och hon var inte riktigt på humör den där dan. Inte domaren heller, inte på Ancho-humör för det blev en liten larvig tvåa, bara!
Hon är söt ändå, men vilka olika typer hon och Ying utgör!
Nåja, som unghundstiken var väl rynkig och därmed bara fick etta med HP blev det just ingen spänning kvar utan Yingis Pingis gick och blev BIR. Va! Nu är det väl i och för sig bra mycket lättare att bli BIR bland peier än bland t.ex. staffar, men det hade ju inte behövt bli nån alls. Det blev således ingen BIM den här dagen, eftersom ungtiken inte fick CK. -Och lika glad var jag ändå, tralala, sjöng Ying.
Nu avrundar vi reportaget med en bild som man sällan ser: HUSSE vallar en HUND! På OFFENTLIG PLATS! Glöm inte att det vär här ni såg det!
För hussen finns det bara en hundsport värd namnet: utställning! Och det ska vara en med stora rosetter...