Pelleskop-livet

Lilla Peppen må vara en mördarhund, men han är väldigt fin i kanten för att vara en så rå sälle. Han stjäl inte, han pussar mer än slabbar och han frågar alltid om lov innan han hoppar upp i denna dams bädd. Vilket i och för sig är litet småjobbigt, eftersom han ska upp och ner i min säng cirkus femton gånger per natt. Och varje gång han vill upp igen måste han väcka mig och fråga om lov. Nåja, framfusig är han inte, i alla fall.
Hur som haver - jag hölls med att kika på stamtavlor i en databas. HIMLAR vad det finns på nätet!! Peppen, bonnhunn som han är, har hur många generationer som helst att kika på, ofta med bilder.
En grabb som förekommer både här och där i Pepps härkomst är nedanstående filur, Ch. Gentleman Jim. En av rasens första champions, i full swing på det glada trettiotalet. Lär har bott i en låst bur i källaren under en pub pga att han var så värdefull...
Men där har vi det: Pepp är en gentleman, rent genetiskt.