Pelleskop-livet

Häromdagen såg jag att vännen Gisela och fina lilla Ida var anmälda till lydnadstävlingen den förste maj. Jag gladde mig åt att få se dem i ringen; Ida så duktig och ivrig och Gisela som oroar sig för att ta fel på höger och vänster! Ett ekipage som vi har tränat mycket med och planerade att åka på tävlingar med i sommar.

Nu har det ofattbara hänt. Ida finns inte mer. En hund i sina bästa år, racerråttan som sprang så snabbt i söket att man knappt såg henne och for fram som ett jehu på agilityplan - borta, bara.

Jag skickar en stor cyberkram till Gisela; det finns inga ord för detta men jag vet att vi är många som tänker på dig nu. På dig och på Ida.

(Jag tar mig friheten att sprida vidare ett minnesklipp från Sannas sida)