Spread!
Idag fick hunddjuren ben i trädgården. Alla får varsitt och sticker iväg till varsin utvald plats.
Ying lägger sitt ben bredvid brevlådan och täcker det med 15 kubikmeter luft. Brevbäraren ser undrande ut.
Jazz slänger sig nerför trappen och jobbar som en galning med sitt ben. Han har full koll åt alla håll och blir stel som en ovanligt argsint pinne (alltså träpinne) så fort någon/något rör sig.
Tigger placerar sig på trappen, nära dörren. Och nära matte med kaffekoppen.
Peppar far ner på nån gräsmatta och sätter igång att slöjda.
Sen händer det ju att Jazz måste jaga nån på trottoaren (fast Jazzen själv är innanför staketet. Än så länge) och då passar Pepp på att ta hans ben.
Så då tar Jazz Yings nedgrävda ben. -Hur katten kunde han hitta det? frågar sig Ying. Frågetecken och surrande flugor fylkas kring hans huvud.
Matte hämtar Peppars ben och ger till Ying, Ying tittar skeptiskt åt alla andra håll än benet. Så Tigger får det benet också. Hans är nämligen rengnagt vid detta laget. 
Med litet övertalning börjar till och med Ying att gnaga. Fast så där riktigt hygieniskt tycker han inte att det verkar...
Med jämna mellanrum måste dock Ying komma och tala allvar med mig. Fruntimret, som han säger med en skvättig fnysning. 
Sen kom grannen Anders ut och hojtade: -Ska ni ha kex, pojkar?! Jamen gissa, klart att de skulle! Jag brukar tala allvar med Anders ibland, och tycka att han kanske inte precis ska uppmuntra Jazzens tokskällande, men budskapet går inte riktigt in. Jazz är dessutom ofin - han skäller, äter kex och drar. Peppar och Ying kommer och hälsar även utan kextilldelning, och efter kexätning stannar de ett tag och blir klappade. Eller pussas och slickas, i Yings fall.
Undrar just hur pass mycket mariekex grannen gör av med på en vecka?
Anders fru kallar Ying för Lufsen. Egentligen är hon nog allra förtjustast i Olle... (var och en får efter eget skön avgöra vilken Olle detta avser).
Sen var det dags att gå in, och det är då matte får leka rättvisans solbrillor, ungefär. Hundarna får nämligen inte ta med sig sina snubbiga slemmiga benknotor in. Detta enär de förstås tar upp skatterna i soffor och sängar och fåtöljer. Ja, de brukar ju få vara där annars så varför inte just när de har ben. Lättare än att förklara detta är att helt enkelt muddra kusarna innan de får gå in. Fast alldeles enkelt är inte det heller; Tigger smyger och trasslar, Jazz hotar och Peppar försöker med murbräckametoden.
Söta som sockertoppar är allahopa!