Pelleskop-livet

Jorå, för än så är det långt till vår kunde jag konstatera idag under en skogspromenad med herrar Ying och Tigrou.
Visst - på sina ställen, som t.ex. höglänta södersluttningar, kunde mark skönjas. Men för det mesta var det 40 cm snö eller mer.
Och den snön, den var beskaffad så här: överst ett tokhårt skal, precis lagom för att man nästan ska kunna gå på det. Alltså nästan. Sen ett lager grovkornig mjuk och ovanligt kall snö. Och i botten nån decimeter iskallt vatten. Därigenom kunde man idag få uppleva den kombinerade sensationen av ivrigt kluckande vatten kring tårna, snö hårt packad kring anklarna och skrapsår på skenbenen. Man borde ha hojtat BINGO! men det var helt andra ord som kom ur min lilla näbb.
Som man är så innerligt innerligt sugen på litet spårning med hund tog jag en sväng förbi en trevlig åker för att se om där månne kunde läggas ett spår åt lille Peppen. Som ju alltså är tänkt att tävla så småningom.
Och för all del - Peppar ÄR väldigt lik Snorre Säl i vissa vinklar, men att få honom att SIMMA ett appellspår känns ändå som en överloppsgärning. Och så har vi ju problemet med spårpinnarna: ska man sätta sänke på dem eller låta dem flyta fast förankra dem? clipped from www.infonorway.com