Ondskan personifierad
Idag har jag varit hemsk och farlig. Jag gick runt elljusspåret med alla kusarna och inte "trots att" utan "just på grund av att" en miljon gossar var ute och joggade fick Tigg och Pepp springa lösa. Tigger ger blanka tusan i allt vad folk heter (om de inte heter MAMMA!) och Peppar är inte så särskilt intresserad heller. (Medan Ying däremot gärna vill springa fram och klättra på alla och Jazz - ja, ni vet. Och pojkarna var dessutom i de flesta fall barbenta. Aj.) Det behövdes bara ett par stycken möten för att Peppar skulle förstå att joggare=boll; så snart vi mötte nån kom han farande och studsade runt mig. Tigger har redan sedan tidigare den inställningen. Mycket praktiskt.
För övrigt börjar Tiggs avståndsläggande på visselsignal gå allt bättre. I början ville han gärna komma till mig när jag visslade, oavsett signal, medan han på nära håll kunde skilja på kom, sitt och ligg. Men nu går läggandet bra på åtminstone 15 meter, och det är vackert så. Peppar börjar också lära sig, men han vill fortfarande komma litet närmare först. Han går ju gärna några steg emot mig när jag använder röstkommando också, är väl litet osäker ännu.
För övrigt kan noteras: det snöade ymnigt! Vem ska man slå eller muta?