Koppelträning
Jag fredagsmyste ju med senaste numret av tidningen Canis.
Med förlov sagt tycker jag att den har blivit ganska ointressant; det verkar vara svårt att fylla den. Ett tydligt tecken är väl mittuppslaget med "läsarnas egna bilder". Hur intressant är det, utom för ägarna själva då?
Men i detta nummer fanns det faktiskt två artiklar som fångade mitt intresse, och båda två skrivna av Thomas Stokke. Den ena handlade om vittringsprov och det är ju som bekant ett litet helsike.
Den andra artikeln handlade om min särskilda lilla käpphäst: att lära hunden gå fint utan koppel.
Det var en riktigt bra artikel med många bra tankar och knep. Mycket handlade om grundträning med en valp och det är ju naturligtvis så mycket enklare än med en vuxen hund. Nåt att tänka på när det blir dags för nåt nytt, nån gång!
Men egentligen är det ju samma sak med en färdig-förstörd hund också, bara så mycket värre.
Det var roligt att se mina egna förvirrade tankar så snyggt presenterade och även sånt som jag bara har haft i bakhuvudet men inte satt ord på. Som det här med attityden:
Jag känner väldigt mycket att hundarna kan dra och streta i kopplet även om kopplet hänger i en slak båge. Alltså: de är nån helt annanstans med sina små huvuden, även om de inte är dumma nog att fysiskt dra iväg med mig.
Kort sagt: så värst mycket NYTT var det inte i artikeln för mig som har funderat och jobbat med det här ett tag nu, men det kändes bra att få det formulerat i en så pass ansedd skrift som Canis.
Nu fortsätter jag med mina strävanden!
Med förlov sagt tycker jag att den har blivit ganska ointressant; det verkar vara svårt att fylla den. Ett tydligt tecken är väl mittuppslaget med "läsarnas egna bilder". Hur intressant är det, utom för ägarna själva då?
Men i detta nummer fanns det faktiskt två artiklar som fångade mitt intresse, och båda två skrivna av Thomas Stokke. Den ena handlade om vittringsprov och det är ju som bekant ett litet helsike.
Den andra artikeln handlade om min särskilda lilla käpphäst: att lära hunden gå fint utan koppel.
Det var en riktigt bra artikel med många bra tankar och knep. Mycket handlade om grundträning med en valp och det är ju naturligtvis så mycket enklare än med en vuxen hund. Nåt att tänka på när det blir dags för nåt nytt, nån gång!
Men egentligen är det ju samma sak med en färdig-förstörd hund också, bara så mycket värre.
Det var roligt att se mina egna förvirrade tankar så snyggt presenterade och även sånt som jag bara har haft i bakhuvudet men inte satt ord på. Som det här med attityden:
Jag känner väldigt mycket att hundarna kan dra och streta i kopplet även om kopplet hänger i en slak båge. Alltså: de är nån helt annanstans med sina små huvuden, även om de inte är dumma nog att fysiskt dra iväg med mig.
Kort sagt: så värst mycket NYTT var det inte i artikeln för mig som har funderat och jobbat med det här ett tag nu, men det kändes bra att få det formulerat i en så pass ansedd skrift som Canis.
Nu fortsätter jag med mina strävanden!