Glömd redovisning
Jag har ju glömt att redogöra för mina strävanden i lubberi. Åtminstone två pass har jag förbigått med tystnad...
1. I söndags, med Ying. 4,5 kilometer, som alltid med ganska mycket gång. Kändes betydligt bättre än gången tidigare när jag bara ville lägga mig ner och döööö, bara. Vi hade hela dragutrustningen, så litet hjälp hade jag väl men inte mycket. Ying är litet lurig, han ligger på bra men om jag börjar kännas tung så saktar han ner, tittar sig över axeln och slår några extra slag med svansen. -Orkar du inte? säger han, och hånflinar med sitt svarta gap...
2. I tisdags (tror jag, VART tar dagarna vägen?!), äldsta barnet ville springa annorstädes så vi tog bil till en annan skog. Den här gången fick Peppar vara mitt dragdjur. Vi sprang först 3 km på bana och sen ett par till på stigar. Samtidigt sprang barnet 10 km. Som sagt, man är ingen ungdom längre. Och obs, obs! man är hjärtsjuk (hör här: i en sal på lasarettet, tralala)! Jallafall - det gick så bra och var så roligt! Nog för att jag gick en del, men OJ så jag SPRANG! Det var länge sen det kändes så lätt och roligt. Och Peppen är glad och duktig, bara ett tag drog han hårt, det var när Barnet försvann i fjärran framför oss.
Ja, sen var jag alltså full av entusiasm och tänkte minsann springa, springa, springa varenda dag, minst - och så händer DETTA! Ja ni vet, full snöyra idag och allmänt elände. Men vi kommer igen!
1. I söndags, med Ying. 4,5 kilometer, som alltid med ganska mycket gång. Kändes betydligt bättre än gången tidigare när jag bara ville lägga mig ner och döööö, bara. Vi hade hela dragutrustningen, så litet hjälp hade jag väl men inte mycket. Ying är litet lurig, han ligger på bra men om jag börjar kännas tung så saktar han ner, tittar sig över axeln och slår några extra slag med svansen. -Orkar du inte? säger han, och hånflinar med sitt svarta gap...
2. I tisdags (tror jag, VART tar dagarna vägen?!), äldsta barnet ville springa annorstädes så vi tog bil till en annan skog. Den här gången fick Peppar vara mitt dragdjur. Vi sprang först 3 km på bana och sen ett par till på stigar. Samtidigt sprang barnet 10 km. Som sagt, man är ingen ungdom längre. Och obs, obs! man är hjärtsjuk (hör här: i en sal på lasarettet, tralala)! Jallafall - det gick så bra och var så roligt! Nog för att jag gick en del, men OJ så jag SPRANG! Det var länge sen det kändes så lätt och roligt. Och Peppen är glad och duktig, bara ett tag drog han hårt, det var när Barnet försvann i fjärran framför oss.
Ja, sen var jag alltså full av entusiasm och tänkte minsann springa, springa, springa varenda dag, minst - och så händer DETTA! Ja ni vet, full snöyra idag och allmänt elände. Men vi kommer igen!