Det var då f*n också!
Ja ni vet väl själva - allt som kommer från himlen är gott sägs det, men det får man betrakta som en ren lögn såna här dagar. Usch.
Vi TROR att det är Jazz som har tagit sig det oskicket före att använda badrummet som, ja som toalett. För nr 2. Han morrar när man vill ha ut honom på promenad och använda trädgården som dass vägrar han. Och nån logik är det ju i resonemanget förstås.
Litet inneträning har vi i alla fall gjort. Pinnletning. I synnerhet mr Vårrulle himself - alltså Ying - var på strålande letahumör idag. Försöker jag en annan dag kan det mycket väl hända att han slänger sig på golvet och grinar och säger: -Jag FÖRSTÅR inte dumma matte, jag orkar inte med alla KRAV! Men idag var han som sagt superhunden ett tag.
Efter spårpinneletning med fyra hundar en i taget gjorde jag litet passivitetsträning med Jazz. Det finns inget som han blir så trött av. Han får godis bara om han gör ingenting - inte ens spänner sig. Och det är SVÅRT! Hela tiden försöker han komma på vad det är han ska göra - och så ska han göra ingenting. Men nyttigt är det nog för det lilla nervknippet, och tröttande också.
Sen gjorde jag litet dirigeringsapportering med Tiger. Och klokt nog använde jag apportbockar, inte spårpinnar. Vill inte ha med ytterligare nåt trassel med pinnarna inför vittringsapporteringen... Men bra går det förstås, än så länge. Med apportbockarna ungefär 3 meter ut och på var sin sida om ett bord. Bara en till höger och en till vänster - mittapporten lägger vi till sen, när resten sitter. Och tro det eller ej - jag kom alldeles av mig själv på att det kunde vara bra att låta apporterna byta sida ibland så att inte "höger" betyder en viss apportbock utan ett visst håll. Kanske att jag lär mig att tänka som en hundtränare till slut! Ganska mycket gläfs kommer det från Tigern nu när man tränar - och det är ganska tröttande. Krypet är allra värst - vi måste nog börja om från början, för nu följs kommandot "kryp" av ligg, gläfs, sitt, ligg, åla, gläfs... Nu sover alla hundarna middag och drömmer. Det rycker i tassar och nosar och ibland hörs små sömngläfs och -morranden. De är nog stora farliga schäfrar i sina drömmar.
Vi TROR att det är Jazz som har tagit sig det oskicket före att använda badrummet som, ja som toalett. För nr 2. Han morrar när man vill ha ut honom på promenad och använda trädgården som dass vägrar han. Och nån logik är det ju i resonemanget förstås.
Litet inneträning har vi i alla fall gjort. Pinnletning. I synnerhet mr Vårrulle himself - alltså Ying - var på strålande letahumör idag. Försöker jag en annan dag kan det mycket väl hända att han slänger sig på golvet och grinar och säger: -Jag FÖRSTÅR inte dumma matte, jag orkar inte med alla KRAV! Men idag var han som sagt superhunden ett tag.
Efter spårpinneletning med fyra hundar en i taget gjorde jag litet passivitetsträning med Jazz. Det finns inget som han blir så trött av. Han får godis bara om han gör ingenting - inte ens spänner sig. Och det är SVÅRT! Hela tiden försöker han komma på vad det är han ska göra - och så ska han göra ingenting. Men nyttigt är det nog för det lilla nervknippet, och tröttande också.
Sen gjorde jag litet dirigeringsapportering med Tiger. Och klokt nog använde jag apportbockar, inte spårpinnar. Vill inte ha med ytterligare nåt trassel med pinnarna inför vittringsapporteringen... Men bra går det förstås, än så länge. Med apportbockarna ungefär 3 meter ut och på var sin sida om ett bord. Bara en till höger och en till vänster - mittapporten lägger vi till sen, när resten sitter. Och tro det eller ej - jag kom alldeles av mig själv på att det kunde vara bra att låta apporterna byta sida ibland så att inte "höger" betyder en viss apportbock utan ett visst håll. Kanske att jag lär mig att tänka som en hundtränare till slut! Ganska mycket gläfs kommer det från Tigern nu när man tränar - och det är ganska tröttande. Krypet är allra värst - vi måste nog börja om från början, för nu följs kommandot "kryp" av ligg, gläfs, sitt, ligg, åla, gläfs... Nu sover alla hundarna middag och drömmer. Det rycker i tassar och nosar och ibland hörs små sömngläfs och -morranden. De är nog stora farliga schäfrar i sina drömmar.