Fromma som lamm. Inte.
Igår var det dags igen. Pepp och Ying försökte dela på en igelkott i stället för att kvällskissa. Dela broderligt, vill jag påpeka, ingen syskonrivalitet alls. När Ying hade frånskiljts och ineskorterats satte jag koppel på Peppar och så gick vi igenom grundkursen "Igelkottar Är Våra Vänner". "GODA vänner", hävdade Peppar inledningsvis, men till slut så insåg han ett och annat. T.ex. att matten kan bli betydligt ilsknare än han trodde. Så in med Pepparn och ut med Ying. I snöre. Stackars igelkotten började se lindrigt road ut (fast jag vill påpeka att jag höll tillbaka respektive vilddjur så piggelunken blev icke mera anfallen. Den dagen.) och knottrade å det ljudligaste. Det tolkade Ying som "kom an bara!". Dumma gamla Ying blev ryckt i pälsen av sin matte så att rynkorna rätades ut nästan permanent och till slut verkade budskapet nå ända in i dess lilla huvud. Med rätt många gnorf! kunde han sitta fint intill igelkotten och se tämligen ointresserad ut. För säkerhets skull släppte jag ut min lilla Tigg också, när Ying hade avlämnats. Utan koppel störtade Tigg nerför trappen, sa ungefär "tjofaderittan!" och kastade sig framåt, matten sa "nej!" och Tigg gjorde en liten gir mot närmsta rosenbuske, dit han förvisso hade varit på väg hela tiden. Enligt egen utsago. Sen fanns inte igelkotten mer, vilket är en ganska trevlig inställning. Fast Jazz orkade jag bara inte ta ut på träning - han har nog redan sin uppfattning klar.