Pelleskop-livet

I lördags var det dags för agilitytävling - två agility och en hopp för Jazz och en av varje för Tigg. Fem starter för matte alltså. Och av dessa - EN, 1, disk!! De var så duktiga båda två - matten är alldeles förvånad! För första gången kändes det som om Jazz och jag hade kontakt under loppen, det var härligt. En sammanfattning:
Ag1, Jazz: Litet ojämnt och "hackigt", mycket beroende på att jag inte visste vad jag kunde förvänta mig av Jazz. Felfritt fram till sista tre hindren där jag fick lov att hoja in Jazz för att han inte skulle springa fel - han reagerade direkt och var så glad att han hoppade upp mot mig. 5 fel för kroppskontakt och dessutom 1,5 tidsfel.
Ag1, Tigg: Helt strålande! Stod kvar lugnt och väntade, inget fusk med däcket (som han har gjort på träningen sista tiden). Stooor tvekan på gungan - han har måst lirkas över med köttbulle metoden när vi har tränat men nu fixade han det ändå. Min duktiga kille!! Sen var han alltför trött i huvudet när slalomen kom på slutet så efter två felingångar lät jag honom springa förbi och ta de två sluthoppen. Disk alltså, men en superinsats.
Ag1B, Jazz: Hunden "med" och jättetaggad ända från starten (se bild), men ingen tjuvstart. Lyssnade jättebra hela tiden. Stoppade i platta tunneln men övertalades att springa igenom utan att vända. Matte gjorde SÅÅ fina framförbyten i en trasslig hinder-tunnel-hindersekvens, Jazzen markerade kontaktfälten fint (då hinner jag ifatt litet, också), slalomen gick som smort och upploppet tror jag var byggt för Jazz: A-hinder, långhopp, hopp, däck, hopp, hopp i en liten vinkel. Jag släppte honom när han var över långhoppet och han gick bara på röst. Perfekt! 0 fel, tredje plats av 26 startande och VÅR FÖRSTA PINNE!!!

Hopp1, Jazz: Jättebra igen, men förstås jobbigare för matten utan kontaktfält att springa ifatt vid... Litet ryckigare, stopp igen i plattunneln, men felfritt fram till slalomet som stod alldeles i sluttampen. Med fyra pinnar kvar tänkte jag: - Undrar om han orkar? Gah! Då missade han ju den sista pinnen förstås! Man SKA inte tänka! Men bara fem fel, plus litet tidsfel, det är ju en seger ändå!

Hopp1, Tigg: Ytterligare en strålande insats, fast visst är det fysiskt jobbigt för den lilla terriern. Jag stoppade upp honom helt inför slalomen - två felingånger men sen tog han det helt rätt och i god fart. 10 fel och massor av korv och pussar!

Sen träffade vi också en annan Bollefors-terrier, som efter mina uträkningar måste vara Tiggs halv-moster och halvsyster. Lilla Sally är dotter till Tiggs mormor och pappa. (Vilka familjeförhållanden! Rena Mitt Livs Novell.)



Lilla fjäskis.



Kollar in konkurrenternas lopp.



MÅÅÅÅL!!







Stort tack till mellersta barnet som agerade sällskapsdam och fotograf under hela långa dagen!

Sen for vi hem och sydde igen. Handsömnad framför TV:n. ESC. Gäsp. Men Tyskland var SÅ bäst!