Pelleskop-livet

Igår var det en snärjig dag - man är vorden slav och hundarna lider därav. I alla fall tog jag Tigg och Ting till läskiga hundlekplatsen - då blir de åtminston litet aktiverade av alla lukter, tänkte jag. Efter inte så lång stund dök en gatukorsning upp (rottweiler, bordercollie, schäfer, labrador) som Ying unbedingt skulle rida på med mera. Koppel på för Ying och stora sorgesångsuppvisningen förstås. Suck. Men SEN - sen kom inte mindre än tre chow-chowar (?) in på arenan, två tikar och en hane, och då gick det bättre. Ying måste bara kuta runt och kolla in dem. Tigg fastnade för en liten svart chow som han busade rätt bra med. Det intressantaste var dock mattens samspel med sina chowar: nada! Hon ropade oavbrutet att nån skulle komma, det gav de alla tre katten i, inte en öronryckning åt hennes håll, men så fort de rörde en tass i nån annan avsikt skrek matten och tjoade: Bra! Ja, bra, kom då! Vilket hundarna också struntade i. Och när en hund tänkte bada i snuskpölen (och därmed få hotspots) stod matten bara ett par meter ifrån och sa NEJ! men det verkade inte hunden höra, hon traskade i i alla fall. Så matten efter och drog upp hunden och fick vatten i skon och tömde ut det och satte på sig skon och SEN daskade hon hunden i rumpan och skrek fy. 10 meter från pölen. Ja, det var en uppvisning! Nog har man hört att chowar är egensinniga och självständiga, men så pass? Ying är också en knäpp kines men säger jag nåt så nog f-n ser jag till att han lyssnar, även om det innebär språngmarscher och handpåläggning. Fast jag måste säga detta: på hundlekplatsen och såna ställen, där är jag väldigt tyst. Inte så stor idé att hålla på och ropa och tjoa när de har fullt upp, liksom. Jag ingriper om det behövs, men då ser jag till att vara så nära eller mitt i att det fungerar, och ibland bestämmer jag mig för att träna inkallningar eller lägganden osv. och då måste jag ju i alla fall ha nån kontakt med hunden. Igår fick Ying efter ett tag med chowarna för sig att han skulle rida på storhunden igen och då fick han först ligga och stanna kvar med alla andra hundar springandes runt och över honom och sen fick han "nära"-kommando, dvs. gå nära intill mig och ha koll på mig. Utan koppel förstås. Och med hundcirkus runt omkring. Inte så lätt för en vimsig pej, men ack så nyttigt.  
Nu vill jag gärna påpeka att jag INTE är världens bästa hunddressör eller matte, bara in my dreams - men jag har mina små käpphästar. Och en sån är: om du har bestämt att hunden ska eller inte ska göra nåt, och talat om det för hunden, så se till att du får igenom det också. Annars blir de bara vilska, de själlösa små djuren. Och detsamma gäller barn, faktiskt. Man får tänka efter före.