Pelleskop-livet

Träningsnytt

Publicerad 2009-03-19 12:18:29 i Allmänt

En liten träningsrapport, också.
Tigger tränar just nu uteslutande på ettan eftersom vi kanske, kanske inte ska tävla på söndag. Planerna är täckta av en tjock isskorpa som när man går på den går sönder med ett hemskt ljud. Till förfång för linförighetens noggranna utförande. Och där det inte är is är det geggamojja. Så, vi får väl se. Litet spår tränar han förstås också då och då, men apselut inget framförgående, det tar vi sen!
Peppar tränar lydnad i allmänhet, med sikte främst på staffespecialen 4/7. Det går bra men hans attention span är inte direkt imponerande... Jag har börjat med extern belöning och han börjar så smått kunna fokusera på mig och inte på den utlagda leksaken. Försöker använda godis mycket också under träningen, då blir han lugnare. Vidare har jag börjat träna med honom okopplad och det går också bra, fast vi håller avstånden till andra än så länge. Men jag har inte sett tecken på nåt trams.
Jazz har faktiskt varit ute och tränat ett par gånger också, när det är hyfsat väder. I tisdags var han med och tvingades sitta fast det var snömoddigt och han skötte sig riktigt hyfsat. Men han vill väldigt gärna kolla på allt annat än sin matte... Litet agility har vi också lekt, när jag orkar släpa in/ut slalom och nåt hinder. Men nu börjar det bli blött på plan så vi får nog vänta ett tag.
YIng kör på med sin sökträning, fast igår hann jag inte. Vi har börjat med rullmarkering inomhus och det fungerar bra. Litet lydnad blir det också - försöker öka avståndet mellan belöningarna och det tar sig. Både med Ying och med Jazz är det ultrakorta högtempoträningar som gäller, annars blir de uttråkade! Och sen är det ju detta med Yings olydnad...han fick lusen läst av sig å det mest grundliga i söndags när han inte omedelbart kom på inkallning. Åååååh, så piiinsamt! tyckte han om det. Och sen har han skärpt sig högst betydligt. Men igår sprang han fram till några småtjejer och skulle hälsa... Jag får nog inse att han är i "nån ålder" just nu, 2 och ett halvt år, och börja ha långlina på honom. Han är så väldigt övertygad om sin egen förträfflighet, nämligen. Han klarar sig helt utan sin matte, tror han. Tills matten går på toa eller nåt, då blir det annat ljud i skällan... Sen är det det där med hans koppelbeteende när vi möter andra hundar. Eländes elände!! Han kastar sig i kopplet, låter gräsligt illa och är helt okontaktbar! Han är inte alls arg, men hur katten ska nån annan hund eller dess förare veta det?! Och hur jag än gör får jag inte bukt med det, eftersom jag helt enkelt inte finns när han är så där. Jag har försökt att nästan knöla upp en köttbulle i näsan på honom, rycka i kopplet som en idiot, knacka honom i skallen med en kullersten (nej, men nästan) - ingen reaktion alls, han är helt uppslukad. Men detta gäller bara på promenader, inte när vi är på klubben eller i skogen på träning... Så det är svårt att träna, eftersom jag inte gärna vill utsätta oskyldiga hundflanörer för detta. Allra värst är det förstås när jag har hela gänget med mig, eftersom han drar igång de andra också. Jo, det är vackert kan jag lova!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela