Tänkte inte på det...
Som vi har tränat inför denna lydnadstävling. Läggande under gång i värsta geggamojan. Platsliggning i olika längder med olika förutsättningar och massor med godis. Och inte minst: linförighet. Upp- och nerför trappor. In i väggar. I skänkelvikning. Framåt och bakåt och runt och runt igen och halt och hej och hå. Snabba sittanden, täta svängar - you name it. Got it covered, som det heter. Finns inget mer att träna, alla eventualiteter är täckta. INTE!! En enda liten omständighet hade vi missat - tandvisning på bord! Så så här gick det till: platsliggningen gick som på räls, trots att större delen av sällskapet bröt upp, typ. Nån tjöt och nån satte sig och så vidare. Men Tiggisen fick en glasklar 10. Tack för den. Tandvisningen var lagd i början av varje hunds "omgång", och tävlingsledaren var så snäll och omtänksam och föreslog att han kanske skulle ha ett bord att stå på. -O nej då, det behövs inte! sa jag, men domaren var av en annan åsikt. Han hade minsann ingen lust att kräla i leran, som han sa. Grrr. Så upp med Tigg på bordet och TADAAAAA!!! kom utställningskostymen på!! Hela hunden fick ett annat utseende: "aha!" liksom och upp i position. Och så kommer matte och säger "sitt!". Stor förvirring. Till slut fick domaren Tigern att sitta på bordet, men ingen av dem såg särskilt glad ut. Och Tiggs blick var stadigt fästad på mitt nylle, liksom för vägledning. Jaha, det var det det... Dags för linförighet, men är det nånting Tigern vet så är det att på utställning SITTER MAN INTE. Under inga omständigheter. Man står, och står snyggt. Så det gjorde han. Varenda halt var stående. Med en hund som såg alltmer förbryllad ut, för nån alldeles riktig utställning tyckte han inte att det liknade. Sen lyckades tävlingsledaren glömma att avbryta min språngmarsch också, så det kom "höger om marsch" medan jag fortfarande sprang, vilket var litet racerbetonat. Men det spelade ingen roll för vår prestation, precis. I alla fall gjorde jag ett försök med läggande under gång också, men även här finns det ju regler: på utställning LIGGER MAN INTE. Så då valde jag att avbryta roligheten. Jag tyckte det var synd om hundstackarn som så uppenbart trodde att hans matte hade blivit nipprig men ändå försökte göra rätt. Han är ju terrier, så vet han hur det ska vara så gör han så också. Nån måste ju sköta sig...Vi gick och tränade litet i stället och lät honom äta upp köttbullarna som jag hade medfört. I alla fall var vi inte precis ensamma om att bryta. Det var mera regel än undantag kan man säga. Note to self: träna att sätta hunden på ett bord, omedelbart följt av linförighet.