Bottennapp
För att vila min valnötsstora hjärna från alla -dze och -vili i Stalins kretsar tog jag itu med litet light reading: Marley och jag av J. Grogan. Den är ju filmaktuell också och eftersom jag avskyr att gå på bio så tänkte jag hänga med genom att läsa boken i stället. Men jag säger bara: URP! Vilken usel bok! Undertiteln är "livet och kärleken med världens värsta hund" men det borde vara "världens värsta hundägare". Inledningsvis motiveras hundköpet av att hustrun har lyckats vattna ihjäl en krukväxt och eftersom de planerar barn så vill de först säkerställa att de kan få nånting att växa upp och överleva. Inte läser de på nånting om rasen heller, så det blir en labrador av värsta sortens amerikanska jaktlinjer=tokenergisk. Sen ska hundstackarn förvaras i garaget, träningen försiggår genom kvävning medelst strypkedja och nåt slags umgänge med hunden verkar inte vara förhanden. När stackars Marley visar sig bli fullkomligt panikslagen av åskväder, så att han klöser och biter sig blodig, blir herrskapet Grogan förstås litet bekymrade. För det blir ju dyrt att laga allting hela tiden! Sådär håller det på, sida upp och sida ner. Jag tror aldrig jag har läst en "hundbok" med så litet hjärta. John Grogans enda syfte när han skrev boken måste ha varit att tjäna pengar - så stackars Marley kom till nån nytta i alla fall... Dessutom är översättningen stolpig och korrekturläsningen verkar ha bortrationaliserats. Blä!