Vad är väl en promenad i skogen?
Och svaret blir naturligtvis: Alldeles - alldeles - VIDRIG!!! Aftonpromenaden togs med Jazz, Ying och Tigger (efter ett litet äventyr häromkvällen när Ying och Peppar drog som idioter åt samma håll, efter en igelkott, har jag bestämt att de båda herrarna tar jag bara tillsammans när jag är på topp. OM jag är på topp). Klockan halvnio var det fortfarande för varmt för att vara riktigt trevligt. I skogen var det mera mygg än i Tärnsjö och flera fästingar än myggor. Jag fick bara SKALA av hundarna fästingar - usch så vidrigt! Samtidigt ville jag inte stå stilla en sekund ens på grund av myggj*vlarna. Tvi! Dessutom hade nån löptik gått samma väg som vi, för alla tre stannade hela tiden och reagerade inte ett jäkla dugg när jag ropade. Jag fick hela tiden gå tillbaka och jaga iväg dem och då bara stod de och såg ut som dum och dummare och deras korkade brorsa, ungefär. Tom blick och tuggande munnar. Sen fick Ying jätteont i en baktass och vägrade att sätta ner den. Jag kollade flera gånger men kunde inte se nånting alls - då blev jag förstås rädd att han hade blivit ormbiten, men det ömmade inte alls någonstans och han blev inte det minsta svullen. (Nu verkar det vara bra igen - vi får se om han är OK i morgon.) Hur som helst - efter en dryg timme hade jag fått mer än nog och smågalopperade hem med tre flåsande hundar, varav en trebent, för att kasta av mig paltorna och duscha bort alla de miljontals fästingar som jag kände krypandes på min lekamen. Uppenbarligen var de osynliga också, för jag hittade ingen på mig...
Kantarellrapport - massor av små svampbarn finns det, men tro det eller ej; det är spraktorrt i skogen! Mycket regn varenda natt och fortsatt värme så kommer det att bli succé. Eller katastrof, eftersom jag bara inte kan låta bli att plocka alla kantareller jag ser men sen vill jag varken rensa eller äta dem...