Pelleskop-livet

Pga av ett flertal mord och allmänt misstänkta frånfällen (läs: två avsnitt av Poirot) hamnade Ying och jag på kvällspromenad mellan 23 och midnatt igår. Det var inte så dumt - vi hade nejden för oss själva nästan och ganska många kottar fanns att nosa på. Fast när inte Peppar är med så är Ying mild som ett vårregn mot våra taggiga vänner... Eftersom han var ensamhund fick min lille kines dessutom ynnesten att lukta på hart när varenda buske och stolpe i hela köpingen; det är nämligen en kinesisk favoritsysselsättning. För det mesta fick Ying bestämma vart och i vilket tempo vi skulle gå, jag hängde efter som en trasa i ett snöre. Ibland lekte vi att Ying var en väluppfostrad hund som kunde gå fint i koppel. Inte så ofta eller länge lekte vi det, men ibland. En gång kom en polisbil rullande i nästan ingen fart alls - de tittade misstänkt på mig och farten minskade ytterligare, fast när Ying dök upp ur buskarna for de iväg igen. De blev väl rädda, trodde Ying.
[[På midsommaraftonen var mina småjäntor ute och motionerade en skateboard i denna ödsliga bygd när de blev hejdade av ett par poliser i en bil. Poliserna frågade om de hade sett en man iförd mörk kavaj och pepsi-keps. Det hade flickorna inte, men nu är de övertygade om att det måste ha varit MODE-polisen i bilen. Mörk kavaj och pepsi-keps, alltså. Inte bra.]]
 Sen tyckte Ying att det faktiskt fick räcka med nattsudd så då gick vi in och plockade fram tandborsten (till mig) och några köttbullar (till Ying och några andra som anmälde sig). Och sen var det tack och godnatt. Sådant är mitt nattliv.