Nattlivet
I vanliga fall sover Jazz hos minsta barnet, Pepparkornet hos hussen (som har sitt egna lilla sovarrangemang eftersom han snarkar) och Ying och Tigg sover hos mig. Nu är minsta barnet på läger och Jazz har förstås fått flytta in hit till mig. Så länge jag ligger och läser (eller som i detta fall - surfar eller skriver på datorn) ligger alla hundarna ovanpå täcket, nån kan t.o.m. ligga på en filt på golvet. Men när det är dags att släcka och krypa ner då blir det nåt annat. Jazz kryper för egen maskin in under täcket och kurar ihop sig till en liten kanelbulle tätt, tätt intill mig. Tigger krafsar försynt på täcket och vill att jag ska öppna - sen blir det alltid strul eftersom han precis alltid står på just den del av täcket som han vill ligga under och han kan inte förstå hur matten kan ha så svårt att lyfta på täcket... När han väl har kommit under kurar han ihop sig på min andra sida. Ying ligger tack och lov ovanpå täcket (ibland på vintern har jag försökt stoppa om honom men då säger han ett missnöjt "gnorf!" och kryper raskt fram igen). Så där ligger jag hopklämd med Jazz och Tigger dikt emot var sin sida av min torso (som förresten heter Rumpf på tyska, till min stora förnöjelse) medan Ying ligger på eller runt mina underben. Och hur det är så är det ju sommar. Och som fransmännen så elegant uttrycker det så är jag i un certain âge samt har av en enig läkarkår bragts att itratta mig en icke föraktlig mängd tinkturer och sammansättningar för att hålla mig vid liv och sunda vätskor. Nåväl, sammantaget gör detta att - hur ska man säga... - ja, alltså, jag känner mig inte alldeles SVAL nattetid, kan vi väl säga. En liten smula echaufferad blir jag allt, det skall tillstås.