Min nya look!
På kvällningen sa Tiger: -Varför får vi ALDRIG göra INGENTING?! vilket är hans ogrammatiska sätt att påstå att han vill att det ska hända nåt. Harusagtde, så, tänkte jag och lastade terrierfulingarna i lilla fina bilen och for till skogs. Först lade jag varsitt långt spår åt dem och medan dessa låg till sig lubbade vi 5 km. Nåja, lubbade o lubbade - det tog 50 minuter att ta sig runt och vi sprang i sammanlagt 23 (jo för man har tidtagarur med sig. Teknikmagasinet on tour). Vi kan väl säga att jag ville ta det litet lugnt med krabaterna eftersom det var rätt varmt? Tack för det. Sen vilade vi vid bilen en liten stund, med vattenskålar, skugga och superabsorbentdukar - världens höjdaruppfinning, faktiskt! Kan ligga blöta i sin burk hur länge som helst utan att lukta disktrasa och är mycket uppskattade av jurren. Jallafall - bäst vi satt där kom det en tantilona mitt i skogen och sa: -Man ska inte binda hundarna i dragkroken! Fick jag ju hålla med om.
- Hallå, hör du inte, man ska inte binda hundarna i dragkroken!
-Nej, just det, sa jag.
- Men ta loss dem då!
- Men de är ju inte bundna i dragkroken?
- Det ser jag väl att du har bundit hundarna i dragkroken!
Så där höll vi på ett tag, jag allt mera förbryllad, fruntimret allt rödare om halsen o vrång. Till slut reste jag mig upp - jag hade suttit på "stepinkan" (så heter det på ryska, på svenska heter det kanske "insteg" eller nåt? Avsatsen under bakluckan, liksom) och hade hundarna fästade vid min midja via hundförarbälte och expanderkoppel. Då sa tanten inget mer utan dröp av, vilket var bra för då slapp jag bli otrevlig. (Jag tycker att man, till en viss gräns, ska vara trevlig även mot såna som inte själva är det. P i P, det är jag det.)
Hur som haver - nån bild av mig idag blir det inte, ni får själva föreställa er. Hur jag ser ut när jag ser ut som en dragkrok, alltså.