Hurusom PO Enquist räddade två kineser från värmeslag
Idag är det varmt. FÖR varmt säger jag och mah boyz. Jallafall inspärrade jag pojkarna i den relativa svalkan i huset, tog min lille automo och for till Ica. I ogjort ärende - blod hade både inkommit och slutsålts. Hur många vampyrer finns det egentligen i denna stad? Men till saken.
I min bil vill jag, även under mycket korta resor, lyssna på radio. Pratradio, inte tralala, umpabumpa och reklam. Men nu vill det sig så illa att det nästan alltid är radioföljetong när jag är ute och cruisar. Mitt på dan och sen i repris på kvällen, så med litet otur får jag lov att höra eländet två gånger. Nog för att jag gillar högläsning, men vad jag INTE gillar, det är PO Enquist det. När således högst densamme med trist stämma läser ur sin trista självbiografiska roman så blir jag lätt purken, det ska tillstås. Då gäller det för allmänheten att hålla sig ur vägen. Så när jag hoppade ur min bil på parkeringen och hörde GLÄFS från bilen intill som en gube just höll på att låsa och lämna, mitt i solgasset, då rann det över. Stålfruntimret slog till, så att säga. Genom de hela 2 cm öppna bakrutorna (utan solfilm) framskymtade två chinese crestedpysar. -Du tänker väl inte lämna hundarna där?! Den stackars mannen försökte mopsa sig med att han minsann bara skulle handla litet och det skulle gå så fort. Försökte var ordet, för inför min uppsyn började han ganska omgående harkla och humma och kom på att han nog skulle åka hem och lämna hundarna först och handla sen. Så hoppade han kvickt in och for iväg i sin lilla pluttpil, ugnsmodell. Jag var starkt betänkt på att skugga honom och se till så han inte åkte till nån annan affär för att koka hundarna levande...
I min bil vill jag, även under mycket korta resor, lyssna på radio. Pratradio, inte tralala, umpabumpa och reklam. Men nu vill det sig så illa att det nästan alltid är radioföljetong när jag är ute och cruisar. Mitt på dan och sen i repris på kvällen, så med litet otur får jag lov att höra eländet två gånger. Nog för att jag gillar högläsning, men vad jag INTE gillar, det är PO Enquist det. När således högst densamme med trist stämma läser ur sin trista självbiografiska roman så blir jag lätt purken, det ska tillstås. Då gäller det för allmänheten att hålla sig ur vägen. Så när jag hoppade ur min bil på parkeringen och hörde GLÄFS från bilen intill som en gube just höll på att låsa och lämna, mitt i solgasset, då rann det över. Stålfruntimret slog till, så att säga. Genom de hela 2 cm öppna bakrutorna (utan solfilm) framskymtade två chinese crestedpysar. -Du tänker väl inte lämna hundarna där?! Den stackars mannen försökte mopsa sig med att han minsann bara skulle handla litet och det skulle gå så fort. Försökte var ordet, för inför min uppsyn började han ganska omgående harkla och humma och kom på att han nog skulle åka hem och lämna hundarna först och handla sen. Så hoppade han kvickt in och for iväg i sin lilla pluttpil, ugnsmodell. Jag var starkt betänkt på att skugga honom och se till så han inte åkte till nån annan affär för att koka hundarna levande...