Pelleskop-livet

Hela mitt liv har jag gillat igelkottar. (Fast det var litet läskigt när de kryllade i hela våran Morris Minor, det var det!) Numera vill jag bara utrota dem.
Ikväll var det dags igen - alla fyra hundarna släpps ut i trädgården för kvällstoalett, sen hörs liksom ett muller och så kommer Tigger, morsgrisen, infarande under ivriga skall. - Kom och se vad dom gör matte, matte får dom göra så? Kom matte kom! Säg åt dom!
Och mycket riktigt, de tre odjuren hölls som bäst på med igelkottstortyr. Den här gången var de visserligen lätta att avbryta, men det är ändå inte trevligt. Egentligen EGENTLIGEN egentligen tycker jag verkligen om igelkottar.
Fast sen är det ju det, att om det är några som med rätta kan säga "på sig själv känner man andra" så är det igelkottar. Ta och skåda in bland piggarna nån gång - där levs det rullan ska jag säga. Kors, vad med inhysingar!
Så när vi hade krupit i säng och jag skulle administrera Yingens ögonsalva så upptäcker jag - en loppa på hans panna! Urrrk!! Ytterligare genomsnokning avslöjar ett par till fripassagerare så det blir till att kava upp igen, släpa hundf-n in i duschen och schamponera grundligt med några dyrbara droppar av numera i handeln icke förekommande ohyremedel.
Minsta barnet skärskådade Jazz och tyckte att hon möjligen kunde se nåt hoppandes i hans päls så han utsattes för samma behandling. De två delar ju bädd och det räcker så bra att de är två i den sängen, tyckte barnet.
Så jag undrar - finns det verkligen inget sätt att slippa ha igelkottar i trädgården?