Om Rallylydnad
Rallylydnad har vi nosat litet på, och det är minsann inget jaså det heller! Om eller när det blir en "riktig" hundsport ska jag absolut tävla med nåt av djuren i det, men än så länge är det alldeles för hipp-som-happ och olika bedömningsgrunder usw. Men i alla fall: nu har jag hört till leda om hur underbart rallylydnad är därför att man får sån kontakt med sin hund och för att det är så roligt för hunden och kräver ett sånt samarbete mellan hund och hundförare och så vidare och så vidare. Allt detta alltså TILL SKILLNAD från "vanlig" tävlingslydnad. Och då undrar jag litet hur dessa rallylydnadsentusiaster tänker. Tror de att man kan få till några vidare poäng i en lydnadstävling UTAN kontakt, glädje och samarbete? Tror de att hunden går runt och har småtrist och går i sina egna tankar? Tja, sånt händer men några vidare poäng blir det inte. Man kan hävda att det blir roligare och mer kontakt i rallylydnaden därför att föraren får tjattra oavbrutet, men jag säger bara: var så god och kom och titta på mig och Tigg när vi tränar eller tävlar "vanlig tråkig lydnad"! När jag sätter på mig min strama min och inte säger ett hum mer än kommandon då går Tigern riktigt igång, för då vet han att NU, nu j*klar blir det snart hur mycket skoj som helst! Sen gäller det bara att bygga på litet långsamt och fint så att hunden klarar längre och längre tid utan att tappa övertygelsen om att snart vankas det lajbans. Faktum är att med Tigger och Jazz räcker det att jag ställer mig rätt upp och ner på ett onaturligt stelt sätt, mitt på köksgolvet om så är, och försöker se snörpig ut. Då blir de alldeles vilda och snor sig in i fotposition det kvickaste de kan med stora flin i ansiktet! Pepp o Ying är på god väg, de också. Och så en annan sak som jag har fått mig till livs alltför många gånger: att rallylydnads-människorna minsann kommer att giva bruksmänniskorna på moppo, ungefär. Tss, tro det: varför skulle ett ekipage vara dåligt på rallylydnad för att det är bra på tävlingslydnad? Tvärtom skulle jag tro - följsamheten och kontakten sitter ju i ryggmärgen och sen är det bara att lära in några nya "format". Så låt oss nu sluta ställa dessa aktiviteter mot varandra och i stället se dem som parallella roligheter. Och hoppas att rallylydnad blir en "riktig hundsport" så man kan börja meritera sig!