Pelleskop-livet

Tröttlördag

Publicerad 2009-02-09 22:33:27 i Allmänt

I lördags var vi av någon orsak litet mosiga i benen, de flesta av oss. Nåja, inte Tigger förstås - konstigt nog med tanke på att han pulsade värst i Storskogen, med sina korta ben. Jag tog min lille russlare och for iväg till närmsta gärde där jag la ett riktigt nedra bus-spår: massor med vinklar, små cirklar, på ett ställe gick jag vinkelrätt till vänster från färdriktningen i 15 m, gick tillbaka och 15 m åt andra hållet, så tillbaka igen och fortsatte i "rätt" riktning osv. Dessutom hade Mälardalens Förenade Harar u.p.a. haft årsmöte med dans, toabesök och div. rajtantajtan över hela rackarns åkern. Samt hästar ridits och nån farbror (el. storfotad maduska) promenixat mitt i alltet. Sen tog vi till klubben för litet hullaballoo - targettrampning, i och för a) inkallning med ställande och b) rutan. Mycket livad övning, tyckte Tiggern. Full sula fram och så tjong! med framtassarna på musmattan så snön sprutade. Det gick nästan inte att få honom att sluta; bäst vi lekte med en boll eller nåt avbröt han sig och satte av i full kareta mot mattan och så - tjong! igen. Sen dök Maja och Sanna och aussigänget upp från ingenstans och då fick Tigger prova på hur det skulle kunna kännas att vara får. Dvs bli vallad. Fast jag är inte ens säker på att han märkte att han blev det - han lever liksom i sin egen lilla värld. Sen var det dags för lilleman att utarbeta spåret som hade legat i en timme och det gick riktigt, riktigt bra. Ett par gånger satte han nosen i harspår och tänkte växla över till det men så liksom stillade han sig och "tänkte efter" eller nåt, det såg verkligen ut som han "sorterade sina begrepp" och sen var han på rätta vägar igen. Vinklarna gick alldeles strålande idag och mina små "lustigheter" var inga problem alls. Det svåraste var när jag hade korsat "gubbspåren" i en väldigt spetsig vinkel, så spetsig att spåren var nästan parallella ett tag och sedan gick i varandra en bit, men lilla fina Tigern klarade ut det också. Det verkade som han liksom "jämförde" spåren och sen valde mitt, intressant att iaktta. Och pinnarna var förstås en baggis, som vanligt, fast jag t.o.m. hade grävt ner dem i snön den här gången. MEN!!! I slutet av spåret hade jag lagt en köttbulle i en plastburk, som jag gör ibland (och ibland en slutpinne) - den burken hade en skata grävt fram (ur snön), öppnat och länsat. Grrr! En sån tur att jag hade en jätteklutt torkat hjorthjärta i reserv i jackfickan!
Jämväl, som det heter, dagens fotografiska övningar blev rätt bisarra - jag fortsätter på den konstnärliga vägen. Eller rättare sagt - jag hade en pyttekamera med och den jammade väl av snöfukt eller nåt.  Vilket jag upptäckte alltför, alltför sent. Men, men - man ska ju inte låsa sig i gamla konventioner!







Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela