Lördag
Igår var det bara ett par grader kallt, så alla fyra kusarna fick ta långpromenaden. Nästan hela bestod av koppeltraskande på trottoarer och gångvägar och di var så duktiga, allahopa. Och vi mötte bara snälla människor som lade bud på hundarna. Det verkar vara så att endera är man lagd åt terrierhållet och väljer Tigern och Peppikus, eller också är man en uddahundsort som föredrar Ying och Jazz.
Vi började i alla fall promenaden med allmänt spring och trams på åkern, och bara därifrån blev det några bilder. Det är så väldigt svårt att fotografera hundarna när de går intill mig i koppel!
En ädel tävlan, där dock alla knep är tillåtna. I alla fall från Jazzens sida - om nån annan försöker tackla eller knuffas blir det ett evigt puttrande från skrutthunden.
I alla fall var jag väldigt strikt med hundarna sen och tillät verkligen inte att någon traskade iväg före. Efter en stunds sådan promenad sänker sig verkligen friden - det är samma känsla som när en häst börjar tugga på bettet. Det är faktiskt nästan så att det låter på samma sätt också. Hur som helst blir jurren nästan som hypnotiserade av den sortens promenad, så man kan möta andra hundar riktigt nära utan att ens Ying börjar bete sig som hej-kom-och-hjälp...
Men sen, när vi kom hem, var det ett gäng trötta och frusna små filurer. I synnerhet dvärgpinschern ville bara kura ihop sig i TV-soffan, tätt tätt intill nån varm person!
Vi började i alla fall promenaden med allmänt spring och trams på åkern, och bara därifrån blev det några bilder. Det är så väldigt svårt att fotografera hundarna när de går intill mig i koppel!
En ädel tävlan, där dock alla knep är tillåtna. I alla fall från Jazzens sida - om nån annan försöker tackla eller knuffas blir det ett evigt puttrande från skrutthunden.
I alla fall var jag väldigt strikt med hundarna sen och tillät verkligen inte att någon traskade iväg före. Efter en stunds sådan promenad sänker sig verkligen friden - det är samma känsla som när en häst börjar tugga på bettet. Det är faktiskt nästan så att det låter på samma sätt också. Hur som helst blir jurren nästan som hypnotiserade av den sortens promenad, så man kan möta andra hundar riktigt nära utan att ens Ying börjar bete sig som hej-kom-och-hjälp...
Men sen, när vi kom hem, var det ett gäng trötta och frusna små filurer. I synnerhet dvärgpinschern ville bara kura ihop sig i TV-soffan, tätt tätt intill nån varm person!