Pelleskop-livet

Minsta barnet har sin italienska kamrat här, hon som är ackurat som ett sagoväsen.
Hennes mormor har börjat en veritabel uppköpningskampanj av vavvor, och kamraten går i utställningstankar.
Och så frågade hon mej om jag kanske möjligen kunde tänka mig att hjälpa till och ställa ut nån vavva. Vadå, skulle jag?! Hur kan hon tro det, om mig! Ställa ut en hund?!
Ja alltså, man försöker ju, fast det egentligen var så att jag knappt kunde bärga mig - hurra! Mera skäl att åka på hundutställningar, flera hundar att bli kompis med, ny ras att kolla på. Jess, jess, jess, bara liksom.
Men så är det ju det där med La Famiglia... Hur pass insyltad törs man bli, egentligen? Man ser ju på TV ibland och vet minsann hur det kan sluta.