Jazz och matvaktandet
Jazzen ligger nog risigare till än Ying, om Animal Cops får bestämma.
Matskålen kan man ganska säkert få peta på och till och med i.
Men har han ett öra eller ett ben, då ska man ta det varligt.
Först måste man tala om att man är i faggorna och tänker lägga beslag på vad det nu är. (OK, man stör inte hunden i onödan, men ibland kan det vara av nöden att ta ifrån honom hans fynd.)
Då morrar Jazz och visar alla barnätartänderna.
Matte talar om litet tydligare att det är dags att lämna ifrån sig sin skatt. -Nähäru, MITT, grrrrr! säger Jazz.
Försiktigt stoppar man då fram sin nypa och tar vad-det-nu-rör-sig-om, samtidigt som man spänner blicken i sin lilla lilla dvärghund (tss!) och är beredd att rappa i med ett "NEJ!" om han tänker hugga (det händer).
Sen tar man helt sonika bort det man vill ha, och så är det bra med det.
Till och med minsta barnet kan nu ta ifrån Jazz riktiga toppensaker (= snuskiga saker), fast jag vill helst göra det själv, för säkerhets skull. (Tänk vilken glädje jag har haft av den där stelkrampssprutan jag tog!)
Men tänk så mycket lättare det är med en "vanlig" hund. Och tänk så olika ett gäng hundar med samma matte kan vara.
Matskålen kan man ganska säkert få peta på och till och med i.
Men har han ett öra eller ett ben, då ska man ta det varligt.
Först måste man tala om att man är i faggorna och tänker lägga beslag på vad det nu är. (OK, man stör inte hunden i onödan, men ibland kan det vara av nöden att ta ifrån honom hans fynd.)
Då morrar Jazz och visar alla barnätartänderna.
Matte talar om litet tydligare att det är dags att lämna ifrån sig sin skatt. -Nähäru, MITT, grrrrr! säger Jazz.
Försiktigt stoppar man då fram sin nypa och tar vad-det-nu-rör-sig-om, samtidigt som man spänner blicken i sin lilla lilla dvärghund (tss!) och är beredd att rappa i med ett "NEJ!" om han tänker hugga (det händer).
Sen tar man helt sonika bort det man vill ha, och så är det bra med det.
Till och med minsta barnet kan nu ta ifrån Jazz riktiga toppensaker (= snuskiga saker), fast jag vill helst göra det själv, för säkerhets skull. (Tänk vilken glädje jag har haft av den där stelkrampssprutan jag tog!)
Men tänk så mycket lättare det är med en "vanlig" hund. Och tänk så olika ett gäng hundar med samma matte kan vara.