Pelleskop-livet

I morse hördes regnet tassa ivrigt på alla fönsterrutor. - Dags för morgonpromenad! nästan trallade jag fram, för vädret påkallade en extra Sickan Carlssonsk attityd. - Ha det så trevligt, mumlade pojkarna. Glöm inte att ställa fram vår frukost innan du går! och så makade de sig bättre till rätta i respektive soffa, fåtölj och korg. - Nä dra på trisser, sa jag (som nu hade övergått till Elof Ahrle), ni ska ju med, fattar ni väl! - Ingalunda, sa Ying som utsåg sig själv till talesman, vi ska sova. Nu fick matten bege sig till bokhyllan och hämta fram ett antal böcker i ämnet Hund 1.0.1. - I alla där här böckerna står det att när man har hund måste man gå ut i ur och skur, hör sen! - Synd hörru, muttrade Ying, men det är inte vårt problem. VI har minsann inga hundar! Jojo, där fick man svar på tal. Tur att man är som en pansarvagn. - Slutsnackat, nu går vi! försökte jag, men Ying var riktigt i gasen och sa bara ett ord: - Votering. Genast började Jazz, Peppar och Tigger skandera "votering, votering, votering". Tigger för sin del hade ingen aning om vad det betyder men eftersom han just till sin vokabulär har fogat de användbara uttrycken coeur de filet och pasta carbonara så utgick han från att votering var nåt lika användbart. Men nu hade jag fått nog av demokrati och fastslog helt sonika att det blev 4 inne mot 1 ute men att den enda röst var utslagsrösten så upp med era rumpor nu så går vi. Och så blev det.
När vi en timme senare kom hem var jag blöt in på bara - ja in på bara MIG alltså, och ända in under hårknuten. Det blev därmed en väldig 70-talskänsla när matten omgående slängde av sig samtliga persedlar och släppte ner håret, men sen blev vi seriösa igen och satt en lång stund och tänkte över arvssynden och den sortens. Fast jag vill påpeka att först hade jag skrudat mig i flanell och turban, så då var jag alldeles alldeles anständig igen.