Pelleskop-livet

Igår afse var det dags för mattens stora dag - eller rättare sagt natt: Lägermamma! Inte alla barn som tränar på minsta barnets läger kommer från just den här lilla köpingen, nämligen. En del kommer från Norrköping. Eller Vallentuna. Eller Piteå, vad ger ni mej för det?! Är man från Pite så har endera fikat eller o-fikat. Det finns alltså inte alternativet "har ännu inte kvällsfikat" utan bara "har fortfarande ofikat". Intressant, på min ära! Jalla fall - klockan 22 skulle det vara nattat och klart, bara fniss och viskningar i mörker tillåtet. Litet Dagmar Ebbesen ville det väl till, men det var rara och belevade barn och ungdomar, ingen sa "jäla kärring" eller nånting, faktiskt. Bara tack, och godnatt, och godmorgon och den sortens. Man blir nästan litet rörd.
Men här hemma var det i stället äldsta barnet som fick agera lägermamma. Det är behändigt med henne för hon är by default reservmatte. Alltså - är inte matte hemma söker man sig per automatik till äldsta lillmatten. Om inte hon är hemma tar man yngsta lillmatten. (Mellanbarnet är ju Olle-matte så henne kan man inte riktigt lita på...)
Hur som helst så sov di små gott. Bättre än min stand-in som höllte på att gå åt av värme under natten. Jojo, det kräver sin kvinna att sova i ett 26-gradigt sovrum med en hel pälsflock tryckt intill sig!
Halvtio i förmiddags kom jag hem.
Då kröp jag och hundarna i säng igen. Sov till strax efter mittpådagen.