Inte ett dugg döa
Ett litet livstecken från oss - vi är nämligen inte ett dugg döa, det bara verkar så. Och idag hade jag nästan hälsat döden som en befriare, pga huvudvärkarnas huvudvärk cirkus. Minsta barnet var det ännu illare med, hon var närapå grön. Så här är hundläget:
Jazz: en glad sk*t nästan jämt nuförtiden - bara ett stort flin, skuttanden och hälsa-på-folk. Mycket o-jazzigt men välkommet förstås. Vi har blivit närapå garanterade en pallplats i klubbens KM i agility (eftersom det förefaller vara bara två hundar som ställer upp...) så därför har vi anmält oss dit. Annars har det blivit mkt klent med den sortens träning i sommar, dels för att Jazz fick ont i benet (bra nu) och dels för att hindren merendels har förvarats i boden och jag är inte människa att släpa ut dem på egen hand. Och inte heller människa att hålla mig till allmänna träningstider. -Den ensamma vargen vandrar ensam, som Chazz M.M. säger.
Ying: ytterst yingisk för det mesta. Jag har änteligen kommit på hur man ska få tyst på honom - man tränar skall! Normalt så sjunger han fula visor högt och ljudligt så fort nåt liknar träning, men när man försöker få till en början till skall då säger han inte ett pip ens... Annars är han larvigt lekfull ganska ofta och försöker skoja upp Jazz. Med blandat resultat.
Tigger: Börjar varje dag med "idag är det nog JAG som bestämmer" men när det visar sig att så inte är fallet är han lika nöjd med det. Huvudsaken är att han får många ampla lovord. Ikväll var han jätteduktig och hälsade på en pytte-igelkott utan minsta våldstendenser (från Tigern alltså, kotten verkade mera våldbenägen). Alldeles okopplad o allt! (alltså både kotten och tigern) Och ja, ja, vi SKA snart debutera i tvåan. Det är bara det att när jag vill tävla så vill jag göra det genast, inte om tre veckor!
Pepparn: Har tafsig päls på bogen och fick därför en 2:a på utställningen i söndags medan han fick CK på lördagen... Pigg som en ärta är han i alla fall och väldigt duktig i att bortse från Tigerns kaxande. Han var verkligen jätteduktig på utställningarna - inga problem alls att gå med honom i tättbehundat område numera. Träning och tillväxt i kombination, skulle jag tro.
I övrigt har vi haft en lång slö sommar med alla tre barnen hemma. Men nu har mellanbarnet flyttat till universitetsstudier, stora barnet far tillbaks till Berlin i morgon och lillungen börjar skolan på riktigt på måndag. Och ute är det skolstartsväder: klart och mycket syre. Jag känner lukten av nya böcker i näsan och får en väldig lust att lära mig nåt konstigt och svårbegripligt.
Jazz: en glad sk*t nästan jämt nuförtiden - bara ett stort flin, skuttanden och hälsa-på-folk. Mycket o-jazzigt men välkommet förstås. Vi har blivit närapå garanterade en pallplats i klubbens KM i agility (eftersom det förefaller vara bara två hundar som ställer upp...) så därför har vi anmält oss dit. Annars har det blivit mkt klent med den sortens träning i sommar, dels för att Jazz fick ont i benet (bra nu) och dels för att hindren merendels har förvarats i boden och jag är inte människa att släpa ut dem på egen hand. Och inte heller människa att hålla mig till allmänna träningstider. -Den ensamma vargen vandrar ensam, som Chazz M.M. säger.
Ying: ytterst yingisk för det mesta. Jag har änteligen kommit på hur man ska få tyst på honom - man tränar skall! Normalt så sjunger han fula visor högt och ljudligt så fort nåt liknar träning, men när man försöker få till en början till skall då säger han inte ett pip ens... Annars är han larvigt lekfull ganska ofta och försöker skoja upp Jazz. Med blandat resultat.
Tigger: Börjar varje dag med "idag är det nog JAG som bestämmer" men när det visar sig att så inte är fallet är han lika nöjd med det. Huvudsaken är att han får många ampla lovord. Ikväll var han jätteduktig och hälsade på en pytte-igelkott utan minsta våldstendenser (från Tigern alltså, kotten verkade mera våldbenägen). Alldeles okopplad o allt! (alltså både kotten och tigern) Och ja, ja, vi SKA snart debutera i tvåan. Det är bara det att när jag vill tävla så vill jag göra det genast, inte om tre veckor!
Pepparn: Har tafsig päls på bogen och fick därför en 2:a på utställningen i söndags medan han fick CK på lördagen... Pigg som en ärta är han i alla fall och väldigt duktig i att bortse från Tigerns kaxande. Han var verkligen jätteduktig på utställningarna - inga problem alls att gå med honom i tättbehundat område numera. Träning och tillväxt i kombination, skulle jag tro.
I övrigt har vi haft en lång slö sommar med alla tre barnen hemma. Men nu har mellanbarnet flyttat till universitetsstudier, stora barnet far tillbaks till Berlin i morgon och lillungen börjar skolan på riktigt på måndag. Och ute är det skolstartsväder: klart och mycket syre. Jag känner lukten av nya böcker i näsan och får en väldig lust att lära mig nåt konstigt och svårbegripligt.