Oh joy!
Denna måndag cum söndag började jag med en rackarns finpromenad - i kjol, strumpbyxor och PUMPS! Visserligen av modelst klackhöjd, men ändå! Och så busarna i släptåg då förstås, där sprack den elegansen. Jazz hade fått följa med hussen o minsta barnet ned till hamnen (för Jazz är den enda hunden som får åka i husses bil utan att det blir ett j*kla liv. På hussen alltså), så jag hade med mig terrioristerna plus tok-kinesen. Men de var riktigt duktiga, kors i taket. Men det var ju förstås inte det som var dagens JOY.
På aftonen tog jag Tigg o Jazz till klubben för litet allvarligt syftande lydnadsträning - det börjar ju dra ihop sig. Och DÅ såg jag: på agilityplanen fanns ett fullt slalom, A-hinder, balans och platta tunneln!! Visserligen finns det ett anslag om att banan inte får beträdas när den är blöt men den var faktiskt bara litetlitet blöt och vi tränade bara litetlitet försiktigt... Dvs. jag var försiktig, inte busarna. Jazz kastade sig in på planen och raka vägen genom platta tunneln - bara en sån sak, i småkyla o fukt! Därifrån en tvär ingång till slalom och det gick som smort, alla 12 pinnarna i full karriär. Kontaktfält verkar han också ha tänkt över under vintervilan, för han stannade till och väntade! Oj, vad vi hade roligt! Och så lilla Tigg: han kunde OXÅ slalomen, det har han aldrig kunnat förr! Visserligen vill han fuska litet, men det är bara att spänna ögonen i honom så tar han alla pinnar, och ingångarna blir från rätt sida hela tiden. Hans kontaktfält var lika strålande som alltid, fast han kör helst 3 på - 1 av -modellen, men det går ju det också.
Sen blev det förstås lydnad också, och jag är riktigt nöjd med båda två. Vi körde igenom alla ettans moment utom apporten (av ren lättja, för jag glömde den i bilen...) och det gick utan mankemang. Sen gjorde vi litet utskick till targetmatta (dvs. slasktrattspropp, eller vad det heter). Tanken är att jag ska kunna skicka ut dem i princip hur långt som helst rakt fram, i förvissning om att nånstans där framme finns en matta. Och det tar sig, det gör dig. Fast Jazz är bäst, Tigg har liiitet svårt att lämna sin kära matte.
Sen avrundades kvällen med en promenad med Ying och Pepp i koppel och lösa. Litet platsliggningsträning som går bra för Peppars del och halvbra för Yings - han ser ut som han ska lyfta när som helst, huvudet liksom drar upp kroppen. Men det är ju bara hans vanliga pose - högdragen. Peppar lägger hakan fint mellan tassarna och ser ut som "jag ligger väl här då". Båda tvä är i alla fall duktiga på att ligga kvar när jag kommer tillbaka, t.o.m. när den ena får godis och frikommando ligger den andra kvar, och det gäller dem båda två. Men fortfarande är frågan hur det ska gå på staffespecialen. Jag frågade på rasforumet hur många som tänker ställa upp i lydnaden och det är, dessvärre, INTE bara Peppar och jag. Attans också, annars hade vi haft "brains and beauty" som i en liten ask!
På aftonen tog jag Tigg o Jazz till klubben för litet allvarligt syftande lydnadsträning - det börjar ju dra ihop sig. Och DÅ såg jag: på agilityplanen fanns ett fullt slalom, A-hinder, balans och platta tunneln!! Visserligen finns det ett anslag om att banan inte får beträdas när den är blöt men den var faktiskt bara litetlitet blöt och vi tränade bara litetlitet försiktigt... Dvs. jag var försiktig, inte busarna. Jazz kastade sig in på planen och raka vägen genom platta tunneln - bara en sån sak, i småkyla o fukt! Därifrån en tvär ingång till slalom och det gick som smort, alla 12 pinnarna i full karriär. Kontaktfält verkar han också ha tänkt över under vintervilan, för han stannade till och väntade! Oj, vad vi hade roligt! Och så lilla Tigg: han kunde OXÅ slalomen, det har han aldrig kunnat förr! Visserligen vill han fuska litet, men det är bara att spänna ögonen i honom så tar han alla pinnar, och ingångarna blir från rätt sida hela tiden. Hans kontaktfält var lika strålande som alltid, fast han kör helst 3 på - 1 av -modellen, men det går ju det också.
Sen blev det förstås lydnad också, och jag är riktigt nöjd med båda två. Vi körde igenom alla ettans moment utom apporten (av ren lättja, för jag glömde den i bilen...) och det gick utan mankemang. Sen gjorde vi litet utskick till targetmatta (dvs. slasktrattspropp, eller vad det heter). Tanken är att jag ska kunna skicka ut dem i princip hur långt som helst rakt fram, i förvissning om att nånstans där framme finns en matta. Och det tar sig, det gör dig. Fast Jazz är bäst, Tigg har liiitet svårt att lämna sin kära matte.
Sen avrundades kvällen med en promenad med Ying och Pepp i koppel och lösa. Litet platsliggningsträning som går bra för Peppars del och halvbra för Yings - han ser ut som han ska lyfta när som helst, huvudet liksom drar upp kroppen. Men det är ju bara hans vanliga pose - högdragen. Peppar lägger hakan fint mellan tassarna och ser ut som "jag ligger väl här då". Båda tvä är i alla fall duktiga på att ligga kvar när jag kommer tillbaka, t.o.m. när den ena får godis och frikommando ligger den andra kvar, och det gäller dem båda två. Men fortfarande är frågan hur det ska gå på staffespecialen. Jag frågade på rasforumet hur många som tänker ställa upp i lydnaden och det är, dessvärre, INTE bara Peppar och jag. Attans också, annars hade vi haft "brains and beauty" som i en liten ask!