Pelleskop-livet

Igår morse hade jag klockan ställd på 06.06 - varje extra minut man kan få sova är värdefull så dags på dagen så det gäller att räkna ut exakt hur lång tid varje morgonmoment tar. Det förtjyysande rara minsta barnet kom uppskuttande och fixade kaffe på både mugg och termos till sin moder, jag packade för en heldag på tävling och så bar det av. Redan vid 7-snåret strålade solen och det var faktiskt en alldeles underbar dag, om än alldeles för tidigt. Startnummer 4 fick vi, ganska perfekt, ett alldeles eget fält fick vi för vårt spår - ännu perfektare, och allt kändes liksom förträffligt. Så var det dags för Tigerns spårning. Iförd sin högst bruksiga kombisele tog han upp spåret på ett alldeles strålande sätt, gick som på räls och tog första pinnen, galopperade till matten, spårade vidare som värsta polishunden, tog vinkeln med nosen tryckt mot marken och fortsatte på samma strålande sätt fram till vinkel nr 2. Där han prompt satte nosen i vädret och sa: - Korv, eller? och satte av några meter åt alldeles motsatt håll, ivrigt slickande sig om munnen. Sen hölls han och larvade sig på en fläck på marken en 5 meter från vinkeln och hur jag än trasslade, bad och kommenderade så vägrade han att fortsätta spåra!!! Gah! Tänk att det kan bli fel på så herrans MÅNGA sätt när man tävlar med hund! Nåja, det var bara att bita i det sura äpplet och bryta igen, med hunden glatt studsande kring mina ben (sen han väl hade övertalats att lämna vad-det-nu-var i gräset). Nåja, de snälla domarna tyckte i alla fall som jag; att det såg alldeles strålande ut fram tills det såg ut som sk*t rent ut sagt. Med termos och matsäck och det hela anlände jag hemmet igen vid halvtiotiden och fann hela familjen inkl. fyrbeningar ute i vårsolen, räfsandes och gläfsandes alltefter förstånd och läggning. Totalt jetlaggad av den vansinniga uppstigningen kröp jag till sängs med min dumma russlare och vaknade först kl. 13, då även jag larvade ut i friska luften.


Jazzen har vaknat upp ur vinterdvalan. Han borde nog egentligen bo i sydligare nejder. Skåning är han ju också!




Jazz är husses favorithund, utom när han bits... (Jazz alltså)



En glidare i glajer.



-Så här gör vi spårhundar! säger Tigg förnumstigt. -Letar efter korv, eller? säger jag.



Under vårröjningen hittade jag Peppars flirtpole, vilket inte alls är så avancerat som det låter utan i detta fall en longerpisk (hästpryl) med en pagoflaska fastbunden i änden. Det är också en sån där typisk kamphundsgrej som man egentligen ska tala tyst om... Minsta barnet leker cirkusdirektör.







Han lyssnar bra på "loss" och börjar inte leva rövare igen förrän han får tillåtelse. Det är skönt att se att han lyssnar lika bra på minsta barnet.

Och sen blir han så innerligt glad så man kan få se staffeflin av alla grader:







Sicket garnityr!