Genombrott!
Lilla Jazz blev ju tyvärr mattens träningsobjekt när det gäller lydnad. Ganska mycket blev fel på ganska många sätt. Allra felast blev nog apporten. Jazzens klass 1-apportmoment har sett ut så här: matte håller fram apporten och Jazz vänder bort huvudet och ser illamående ut. Matte säger "apport" och Jazz tar (eventuellt) apporten "med långa tänder". Matte sträcker på sig och Jazz tuggar och rullar med apportbocken, den åker mer och mer på sned, Jazz slår på den med ena tassen, sen med andra tassen och till slut åker den i backen. Snälla domare tycker att det kan väl vara värt en 5:a. Men nu har vi jobbat och jobbat och lärt om och HEMMA ser momentet nu ut så här: matte tar apporten och Jazz börjar se lysten och busig ut. Sen håller matte fram apporten och KANSKE, kanske inte väntar Jazz på kommandot. I alla fall tar han apporten, håller den med på sin höjd nåt litet tugg, med båda framtassarna stadigt i marken och fin fotposition med blicken på matte. Matte säger loss och tar apporten. Jazz sitter kvar och ser förväntansfull ut - och SEN bryter partyt ut!!! Ja, det här är visserligen hemma i köket eller i trädgården, men ändå. Ett drygt halvår har det tagit, och inte vet jag om det nånsin håller på tävling - där brukar ju det först inlärda ploppa fram - men det spelar ingen roll: huvudsaken är att det GICK att lära om, och gick att få honom att gilla momentet. Hurra!