Pelleskop-livet

Igår gjorde jag ängs-spår åt både Ting och Pepp - sååå praktiskt när man kan skönja sina egna vinklar! Båda två fick två pinnar samt i slutet en godisburk. Och för första gången tog Peppar pinnarna! Hurra, stort party utbröt. Visserligen försökte han nästan göra kaffeved av dem på väg in till mig, men det får vi jobba med separat. Imponerande kläm har han i käkarna, i alla fall. Yingis markerade också pinnarna, och spårade riktigt fint, fast hans ömma matte i ett ögonblick av stilla vanvett hade lett spåret över en upplagd gödselhög... Litet konsternerad blev han, men inte mycket. Duktig liten kuse. Spåren var runt 300 m, båda två, och båda hade en rät vinkel och en ganska kraftig "böj". På grund av vidrigt väder ägnade vi oss på aftonen åt "kökslydnad". Peppar tränade fotingångar och vänstersvängar tills han bokstavligen föll samman av utmattning. Då passade vi på att träna "ligg kvar" med tokstörning... Det gick så bra så bra, med en nästan avsvimmad hund. Ying tränade också fotposition och snabba sättanden, Strålande, måste jag säga - det var visst en sån dag! Läggande under gång gick också bra, och så började vi litet med ställande också. Tigg och Jazz fick varsin mer grundlig duvning, och Jazz tränas dessutom hela tiden i att INTE bita de andra hundarna när dessa tränas...
Litet bilder från spår-väntan:

 
Full rulle.


Litet mer eftertänksam.


Full rulle igen, med fladdermusöron.


Bara vit snö får ätas.


Pälsråttan.


MOONING!!




Att fotografera en svart hund med vita tecken i nysnö i begynnande skymning är ett nedra pyckel! Notera hundstackarns slåntagg - den drog matte bort sen.