Mera surdeg
Här betar vi raskt i högarna - snart är vi ikapp!
Både Tigger och Ying har numera KÄND MENTAL STATUS!! Det hade de i och för sig förut också, alla vet att de är litet knäppa, men nu har de papper på det. Kanske inte precis på att de är knäppa, men ändå. Tyvärr hade Jazz tre dagar före MH:t inskärpt i Tigger att pistolskott är läbbiga grejer, "aktare-som-ögat, snorunge" tror jag att han sa, så det blev bara två skott för Tigg på MH:t. Men han är redan på god väg att komma över denna hastigt påkomna skotträdsla - vi får bara se till att han inte umgås med Jazz i fyrverkeritider o så. Annars var det rätt mycket som var halvhemskt på MH:t, och onödigt, men han var i alla fall lydig som bara katten. Vilket dessutom märktes särskilt väl eftersom hund 1 kröp in under ett hus redan under det första momentet och vägrade komma fram (han fick vila ett tag för att komma på andra tankar och sen börja om, men då hade jag åkt hem så jag vet inte hur det gick. Snäll beskrivare i alla fall). Hund 2 hade aldrig nånsin varit okopplad så han tog förstås tillfället i akt. Matten prasslade med korvpåsar o andra knep, men tji fick hon - bäst att njuta av friheten medan den varar, tyckte russlaren. Och det hade han rätt i! Så när Tigg valsade in som hund 3 var inte förväntningarna på russlars lydnad särskilt höga - pilutta dem, vad de bet sig i tummen - Tigger är ju världsbäst, ju! Ett stort tack till Anna på kennel Vitsudden för att vi fick vara med och slapp stå som 412:e reserv på alla MH:n i hela mellansverige!
Ying lyckades få komma med när ridgeback-klubben fick ett återbud pga av löpning - hurra! Han var förstås skottfast som urberget, och de övriga övningarna tyckte han var rätt tramsiga, men han är så fin och artig så han valde att nonchalera gubbar som gjorde bort sig i skogen osv. Spökena var dock äckliga, då valde han att förskansa sig hos testledaren. Typiskt Ying, att välja ut "han-som-bestämmer"! Tyvärr kunde jag inte själv gå med tingisen (eftersom jag - ähum - var i Värmeland och skördade lagrar) men äldsta barnet gjorde det med den äran och jag tror inte att han skulle ha reagerat annorlunda om jag höll i snöret. Även Ting utmärkte sig genom sin lydighet och var på alla sätt en prydnad för sin ras.
Intressant att notera är vidare att maken, vars inställning till hundar är den att de är rara när de sitter i soffan och äter sockerkaka, eller i uppstoppat tillstånd, är den enda i familjen som har deltagit vid samtliga fyra hittills gjorda MH:n - Jazz, Olle, Tigger och Ying. Fast han får ju videofilma, och det är ju alltid litet kul!
Både Tigger och Ying har numera KÄND MENTAL STATUS!! Det hade de i och för sig förut också, alla vet att de är litet knäppa, men nu har de papper på det. Kanske inte precis på att de är knäppa, men ändå. Tyvärr hade Jazz tre dagar före MH:t inskärpt i Tigger att pistolskott är läbbiga grejer, "aktare-som-ögat, snorunge" tror jag att han sa, så det blev bara två skott för Tigg på MH:t. Men han är redan på god väg att komma över denna hastigt påkomna skotträdsla - vi får bara se till att han inte umgås med Jazz i fyrverkeritider o så. Annars var det rätt mycket som var halvhemskt på MH:t, och onödigt, men han var i alla fall lydig som bara katten. Vilket dessutom märktes särskilt väl eftersom hund 1 kröp in under ett hus redan under det första momentet och vägrade komma fram (han fick vila ett tag för att komma på andra tankar och sen börja om, men då hade jag åkt hem så jag vet inte hur det gick. Snäll beskrivare i alla fall). Hund 2 hade aldrig nånsin varit okopplad så han tog förstås tillfället i akt. Matten prasslade med korvpåsar o andra knep, men tji fick hon - bäst att njuta av friheten medan den varar, tyckte russlaren. Och det hade han rätt i! Så när Tigg valsade in som hund 3 var inte förväntningarna på russlars lydnad särskilt höga - pilutta dem, vad de bet sig i tummen - Tigger är ju världsbäst, ju! Ett stort tack till Anna på kennel Vitsudden för att vi fick vara med och slapp stå som 412:e reserv på alla MH:n i hela mellansverige!
Ying lyckades få komma med när ridgeback-klubben fick ett återbud pga av löpning - hurra! Han var förstås skottfast som urberget, och de övriga övningarna tyckte han var rätt tramsiga, men han är så fin och artig så han valde att nonchalera gubbar som gjorde bort sig i skogen osv. Spökena var dock äckliga, då valde han att förskansa sig hos testledaren. Typiskt Ying, att välja ut "han-som-bestämmer"! Tyvärr kunde jag inte själv gå med tingisen (eftersom jag - ähum - var i Värmeland och skördade lagrar) men äldsta barnet gjorde det med den äran och jag tror inte att han skulle ha reagerat annorlunda om jag höll i snöret. Även Ting utmärkte sig genom sin lydighet och var på alla sätt en prydnad för sin ras.
Intressant att notera är vidare att maken, vars inställning till hundar är den att de är rara när de sitter i soffan och äter sockerkaka, eller i uppstoppat tillstånd, är den enda i familjen som har deltagit vid samtliga fyra hittills gjorda MH:n - Jazz, Olle, Tigger och Ying. Fast han får ju videofilma, och det är ju alltid litet kul!