Igår
alltså före kursen, var det så ljuvligt väder - sol och blå himmel, vindstilla och behaglig temperatur. Äldsta barnet tubbades med till skogs för spårläggning och lufferi.
Stackars Jazz i koppel, som vanligt. Hittar dock ändå nåt obeskrivligt att parfymera sig med. Matte får inte använda kopplet för att avvärja sånt, bara som skydd mot jakt. 
Lilla Röda Kongen - en sån salighetssak! Tigger är också en salighetssak, för mig.
Se så fint de KAN gå - en med koppel och en utan. 
Och ett simultant sättande.
Litet mys...
Men en russlare är alltid beredd att stoppa snoken i en obevakad ficka. Lymmel!
Vad ska vi göra nu, matte? Nåt kul, va?!
Japp, leta liten gömd pinne. Lätt som en plätt men nåt så fruktansvärt skojigt. Varje gång!
Och sen var det dags för spårning, på spår som hade legat ungefär trekvart. Och Tigger, han spårade som ALDRIG FÖRR!! Och aldrig nånsin mer, om jag får bestämma. Nosen i backen, målmedveten uppsyn och tralala i de mest märkliga geometrier. Ganska omgående tog matten av sele och lina - nån måtta på tramset får det vara.
Sen fick Jazznik gå sitt spår, ca 400 meter, som ett jättebrett och kortbent U, med tre pinnar o en köttbullepåse. Purrfick!! Hans teknik ger visserligen inga stilpoäng (men den motionerar matten, det gör den) men den är ju på sitt sätt effektiv. Första pinnen markerade han klockrent, sen blev det litet mera halvdant så jag fick lugna honom och leka plocklek ett tag. Men jag är mycket nöjd med honom, och han var mycket nöjd med mig som hittade på en så skojig söndagsutflykt!