Almare-Stäket
Nu har vi klarat av två dagar på Almare-Stäket och en mer korkad utställningsplats torde vara svår att uppbringa... Man antog ju att arrangörerna hade lärt sig något av förra årets kaos (t.ex. att byta "venue") men icke sa nicke. Köer fast vi var där i ottan, parkering i långtbortistan nånstans, trassla med burvagnar o allt över nån jäkla åker, torrt som en öken och ingen skugga nånstans. Säkert ett utomordentligt idylliskt ställe för en utflykt men så osannolikt dumt tänkt att skyvvla folk från typ hela världen rakt ut i ingenmansland, utan farbara vägar. Och så kanske det vore en idé att skicka parkeringspersonalen på charmkurs först... Men insläpp och veterinärkontroll gick föredömligt snabbt och smidigt, i alla fall när vi skulle igenom.
Resultat då? Tja, Peppisen betedde sig som en PEJ (NEJ, rör inte MEJ! säger en pej) och rök ut med ett illande blått band i onsdags (hans enda utställning), fast kritiken var OK. (Litet rönnbär - så gott som uteslutande var det röda hundar som fann nåd inför domaren, och tittar man på hennes kennelsida så... nåja. Nog därom.)
Tigger betedde sig föredömligt men fick nöja sig med släta ettor både igår och i onsdags. Litet lågställd och "kunde ha rakare framben" (-Ska du säga!! tänkte jag säga till domaren, men man är ju fin i kanten), men mycket beröm för vackert maskulint huvud och härligt uttryck. Jag tycker alltid att det ser mycket bättre ut när hundar ställs fritt, alltså utan att handlern sitter på knä intill hunden och håller upp huvud o svans. Tigger ställer sig själv, ibland böjer jag mig ner och flyttar ett bakben litet, och så brukar jag få väsa "Örat, Tiger!!", och sen står han där han står - hur länge som helst tror jag, utan att nånsin tappa "uttrycket" eller svansviftet. Förväntan! Nu funderar jag på om vi skulle få extra stilpoäng om jag visar honom helt utan koppel, också. Det skulle nämligen inte vara några som helst problem, och visst skulle det se litet elegabelt ut?
I alla fall är det dags igen på lördag, Älvsjömässan. Litet mätt känner jag mig allt. Men det är bara Tiggisen som ska med, helgen efter däremot är det staffespecialen. Vilken TUR att vi bor i Sveriges närmaste stad; nån halvtimme hit och nån trekvart dit!
Resultat då? Tja, Peppisen betedde sig som en PEJ (NEJ, rör inte MEJ! säger en pej) och rök ut med ett illande blått band i onsdags (hans enda utställning), fast kritiken var OK. (Litet rönnbär - så gott som uteslutande var det röda hundar som fann nåd inför domaren, och tittar man på hennes kennelsida så... nåja. Nog därom.)
Tigger betedde sig föredömligt men fick nöja sig med släta ettor både igår och i onsdags. Litet lågställd och "kunde ha rakare framben" (-Ska du säga!! tänkte jag säga till domaren, men man är ju fin i kanten), men mycket beröm för vackert maskulint huvud och härligt uttryck. Jag tycker alltid att det ser mycket bättre ut när hundar ställs fritt, alltså utan att handlern sitter på knä intill hunden och håller upp huvud o svans. Tigger ställer sig själv, ibland böjer jag mig ner och flyttar ett bakben litet, och så brukar jag få väsa "Örat, Tiger!!", och sen står han där han står - hur länge som helst tror jag, utan att nånsin tappa "uttrycket" eller svansviftet. Förväntan! Nu funderar jag på om vi skulle få extra stilpoäng om jag visar honom helt utan koppel, också. Det skulle nämligen inte vara några som helst problem, och visst skulle det se litet elegabelt ut?
I alla fall är det dags igen på lördag, Älvsjömässan. Litet mätt känner jag mig allt. Men det är bara Tiggisen som ska med, helgen efter däremot är det staffespecialen. Vilken TUR att vi bor i Sveriges närmaste stad; nån halvtimme hit och nån trekvart dit!