Viltspår - eller helvilt spår
I förmiddags var det så soligt o vackert så jag blev nästan religiös - bara den gräsliga hostan o halvfebern höll mig kvar i hedendomen. I alla fall så gjorde jag ett viltspår åt Tigger: 450 meter, 3 räta vinklar, 2 bloduppehåll på 25 resp. 40 meter (mätt med GPS, därav de exakta nuffrorna). Början på en öppen åker längs med en ganska väl trafikerad landsväg, sen första vinkeln också på åkern, upp en en liten holme, över världens stenröse, ut på åkern igen och upp i nästa holme. Spåret fick ligga i 4,5 timmar, åkern som var blöt när jag lade spåret hade frusit till och det var ganska kraftig skymning när jag släppte på hunden. Och som han tramsade!! Efter 25 meter tog jag tillbaka honom och började om och då verkade han skärpa sig, men sen var det en himla massa kolla här och kolla där och springa och pussa matte. Han spårade visserligen hela sträckan men helt oseriöst! På ETT sätt är det ganska nyttigt för jag blir tvungen att läsa honom mycket mera noggrannt - man kan faktiskt se om han spårar på riktigt eller om han bara lullar iväg med nosen i backen "för syns skull"... I alla fall så gick bloduppehållen helt utan problem och vinklarna också, och han visade all önskvärd entusiasm inför klöven - det var bara själva resan dit som var litet si och så... Detta lilla usla spår tog 28 minuter! Men det var rätt länge sen han viltspårade, vi får väl se om han är mer seriös nästa gång.