Tisdagsträning
Idag började äntligen tisdagsförmiddagsträningen igen efter ett förlängt jullov. Halkigt och snålblåsigt och gråmuggigt var det, men vi var en tapper skara som dök upp. Ett helt gäng monsterschäfrar, en borderterrier, en bordercollie, en hovawart, lilla Tigger och en norwichterrier vid namn Ville. Tigger känner sig inte helt bekväm med schäfrarna men han var duktig ändå - bara ibland gick det inte att hålla ögonkontakt med matte eftersom han måste vända bort blicken alldeles ostentativt från en arg schäfer som blängde utmanande på honom. I just detta fall lät jag hundspråk gå före kontakt. Att det var Tigger som fick följa med beror på att Ying är indisponerad, Pepp är för lymmelaktig och Jazzen tänker jag skona från utomhusträning och bil-vila tills det blir vår på riktigt!
Yingis-Pingis har nyktrat till men känner sig allmänt kymig, typ baksmälla fast utan föregående nöje skulle jag tro. Och så är det väl inte helt bekvämt i o kring ögonen. Han sov i alla fall hyfsat bra i natt (fast han grät litet) och var ute på en lunchpromenad med Jazz o äldsta barnet. Och så åt han som en hel karl, det blev ju inget sånt av igår. Det märks att han har litet mindre tålamod med de andra hundarna - inte så det blir några tråkigheter men han säger ifrån litet bestämdare, och det är väl inte helt fel. Yingen är så snäll så det är fånigt, för det mesta! Nu ligger han här i arbetsrummet hos mig och ska försöka sova litet - jag har släckt i taket och flummig yogamusik på stereon och förväntar mig att inom kort få höra alldeles osannolika snarkningar. Som vanligt.
Yingis-Pingis har nyktrat till men känner sig allmänt kymig, typ baksmälla fast utan föregående nöje skulle jag tro. Och så är det väl inte helt bekvämt i o kring ögonen. Han sov i alla fall hyfsat bra i natt (fast han grät litet) och var ute på en lunchpromenad med Jazz o äldsta barnet. Och så åt han som en hel karl, det blev ju inget sånt av igår. Det märks att han har litet mindre tålamod med de andra hundarna - inte så det blir några tråkigheter men han säger ifrån litet bestämdare, och det är väl inte helt fel. Yingen är så snäll så det är fånigt, för det mesta! Nu ligger han här i arbetsrummet hos mig och ska försöka sova litet - jag har släckt i taket och flummig yogamusik på stereon och förväntar mig att inom kort få höra alldeles osannolika snarkningar. Som vanligt.