Stora Stockholm
I helgen begick så Ying sin debut på officiell utställning. Han skötte sig strålande och plockade hem ett CK. Oplacerad bland hanarna men så formligen kryllade det av champinjoner, också. För övrigt var det intressant hur olika pejer kan ta sig, och spännande att IRL få se vissa som eljest bara figurerar i listan över "årets utställningshund" osv. Så särskilt imponerad blev jag inte. Och handlingtekniken var rent märkvärdigt usel - det märks att det inte är så stor konkurrens i denna ras som bland t.ex. staffarna! Nedan några bilder - pga av liten simpel kamera är skärpan inte den bästa men dels är det rent av en fördel i vissa fall och dels ser det faktiskt smått konstnärligt ut, tycker jag. Håll till godo!
Frk Ancho Ansjovis var också på plats.
Minsta barnet och dess entusiastiska kamrat. 
Mittre barnet visar att hon kan le och att hon numera inte har tandställning.
Man kan ligga bredvid buren, under matte. 
Baguette med brieost. Pejmat.
Matte kan få äta upp plastpåsen. Om den blir kvar.
Hur som helst var Ying avsevärt mindre vimsig än väntat och tog det riktigt lugnt bland alla hundar o människor. OCH han nedlät sig till att använda rastplatsen. Annars är ju min trogne kines litet om sig och kring sig med den sortens, så jag hade nästan förväntat mig att han skulle trava runt i ringen med benen i kors... Många ville klappa och känna och Ying gjorde sig gemen och tog artigt emot massans ovationer. En riktig liten reklampryl, den!
På söndagen var det så dags för Peppar, bland 66 andra staffar. En liten slät 1:a blev det, men med mkt god kritik. Enda invändningen: ngt stora öron. Hans kullsyster Babsan kunde i sin kritik läsa (eller få uppläst för sig) att ngt nättare öron vore att önska. Se där, två Dumbo-hundar! Konstigt att i alla fall Peps hör så pass illa (ibland).