Peppar tränar - och tränar!
Idag följde Peppar med på tisdagsträningen. Egentligen har vi juluppehåll men vi är några entusiaster som ses ändå. Då passade det bra att ha Peps med, lagom jobbigt för den busen. Men OJ, vad han är blivit mycket duktigare! Blir han för trött (och det blir han snabbt) så gör han visserligen fortfarande utfall, men mycket mindre än tidigare, och han kan sitta alldeles nära andra hundar och fortfarande ha kontakt med mig, längre och längre stunder. Det finns således hopp! En annan sak han tränar på är följande: han ställer sig på bakbenen med framtassarna mot mina ben. När jag klappar honom på nacken/ryggen tar han liksom spjärn mot mina händer och klättrar snabbt som attan upp för hela mig med alla sina tassar tills han sitter på min ena axel! Hur smidigt som helst och kvickt som katten. Så sitter han där som en liten papegoja, ytterst förnöjd med sin upphöjda position!