FYRA!
Idag tog jag mig i kragen och hundarna i hampan och tog en koppel- plus lubbapromenad med hela järngänget på en gång. Halvvägs mötte vi en liten nätt dam (av den rätta sorten, med hattskopa och handväska) som förskräckt sa: - Och jag som är så hundrädd! Men si det var en hundrädd dam av den rätta kalibern, inget spott och spe över vare sig hundarna eller mig, bara en stilla beklagan över sin egen larvighet. Och en vänlig uppmaning att hålla i ordentligt, vilket jag förstås gjorde. Och hundarna brydde sig i ärlighetens namn inte ett spår om damen, de hade fullt upp med sitt. Så länge de går i koppel får man vara litet på sin vakt så inte terrierodjuren ryker på varandra men när de väl får springa lösa är det inga problem. 
Alla fyra på en bild, men man får titta noga för att se dem.
Bara Jazz är skarp. (-Bara jag är SKÄRPT, piper Jazz. Nåja. I alla fall har han precis upptäckt att det skjuts på regementet, därav den frusna posen och den molokna svansen. Men han klarade det bra idag, han glömde alldeles av smällarna mellan varven.)
Tigger är en retsticka av oanade mått (t.o.m. för en terrier), men han är i alla fall söt som socker ur alla vinklar!
Ying o Peps dricker alltid ur alla snubbiga diken och pölar. Samt plaskar och slaskar.
Tänk att det skall vara så roligt att bara SPRINGA! Jag blir alldeles glad varenda dag när jag tittar på småkusarna - de beter sig alltid som kalvar på grönbete och som om de aldrig förr har fått vara koppelfria.
På aftonen tog jag Tigg o Ting till Hemliga Klubben för litet onsdagsträning - kors, så ensamma vi var! Men de fick sig varsin duvning och som vanligt blev jag så full i fniss när jag lämnade Ying för "sitt kvar". Han ser helt och hållet prillig ut, där han sitter på sin ända! Men han är duktig, det är han. (För det mesta...) Och eftersom vi var alldeles alldeles själva fick de röja tillsammans på planerna efter träningen - HURRA! Springa! DET som var så länge sen!!! Och sen blev det en aftonprommis med Jazz o Peps, i lätt snöyra och en nedra halka men ganska skönt ändå, nästan så jag trodde att jag skulle möta Tomten...