Fredagen den 19:e december, när Ying ställde till så hemskt att man knappt kan tala om det
Idag följde Ying och Tigger med när minsta barnet skulle lämnas på eftermiddagsträningen (Peps o Jazz följde med när hon skulle hämtas efter morgonträningen, så de fick sig en dosis regnpromenad redan på morgonkvisten). Eftersom det var så muggigt och blött och mörkt gick vi en 5 km elljusslinga, så di små pajsarna fick gå i koppel och tycka synd om sig. Men längst bort, liksom bakom slingan, finns ett stort präktigt gärde där de brukar få springa av sig, så ock idag. Mycket muntert på alla sätt, god hastighet åt alla håll och god lydighet vid inkallning. Sen var det dags för koppel och för att gå vidare, men på nåt sätt hade jag inte lyckats få fast kopplet i Yings halsband ordentligt, så när han plötsligt fick vittring på nåt stod jag där med bara kopplet i handen. Och inte reagerade han för 5 öre på hojt och vissling, heller! Rätt upp i Storskogen, som ligger bortom gärdet försvann han, och där stod Tigger och jag, långa i snytena i strilregnet. Men sen - ingen hund kom tillbaka! Vi gick där av och an i bröten i skogsbrynet, i hällregnet och det tilltagande mörkret, i trekvart. Ingen mobiltelefon hade jag, barnet måste hämtas, två hundar var ensamma hemma och fadern satt och smorde kråset med nåt läskigt julbord nånstans. Mycket många hemska scenarier radade upp sig i mitt arma huvud. Det är ju dessvärre så att Ying är inte nån särdeles logisk hund och jag kan inte påstå att jag sätter nån större tillit till hans förmåga att klara sig ensam i skogen över natten. Till slut beslutade jag i alla fall att lämna kvar min jacka i skogskanten, med litet godis på, och traska iväg till bilen (2,5 km) och försöka få kontakt med civilisationen. DÅ kom lilla Ying ångande, från precis fel håll och blöt rätt in på skinnet. Sånt kärt återseende! Matten nästan fällde en tår mitt ute i naturen. Men hela vägen tillbaka gick Ying och gnorfade, knorrade och fnyste, och yttrade sig allmänt om folk som skaffar hund och sen inte kan ta hand om dem, utan låter dem springa vind för våg och nästan bli uppäten av älgar och troll. Jag tror bestämt att han ligger och plitar på en insändare nu!